Inget är som väntans tider.

Oj vad klockan rör sig långsamt! Sitter här vid frukostbordet och bara väntar och väntar på att tiden ska gå. Om 35 min är det äntligen dags att packa in mig och India i bilen för att åka på hennes livs första ultraljud. Men dessa 35 min känns eviga, tiden sniglar ju sig fram.

India verkar dock inte ha några problem med att fördriva tiden. Denna morgon har hon suttit klistrad vid min sida vid frukostbordet. Ge mig kött!!!! Ge mig mat!!! Jag har valpar i magen, jag är hungrig!!! Det där jobbiga tiggandet har startat! Hon ger sig inte heller... det här känner jag så väl igen. Snacka om uthållighet för att ev kunna få en liten smakbit. India som aldrig tigger i normala fall.

Att det finns valpar i magen är jag inte det minsta tveksam över. Hon visar alla tänkbara tecken. Det jag vill veta av det här UL är om fosterblåsorna ligger tätt eller utspritt, många eller få. Vi räknar ett antal fosterblåsor men det är inte säkert att det stämmer i slutänden. Foster kan absorberas samt det kan vara svårt att se alla, några kan man råka räkna dubbelt o dyl. Som sagt, det jag vill veta är om de ligger tätt eller utspritt. Om en timme har jag svaret!

Håll tummarna för att allt ser bra ut! Rapport kommer vid lunchtid.

De blivande föräldrara <3