Mot slutet.

Blev väldigt orolig igår kväll. Heidieh hade totalvägrat mat under hela dagen och framåt eftermiddagen blev hon otroligt flåsig och orolig och hon vill ut hela tiden. Jag var säker på att det var på gång. Dygn 55 är för tidigt och ännu mer tidigt med tanke på hur tidigt i löpet vi parade henne. Men hon tillhör kanske dem tikar som har tidig ägglossning, inget man vet. Men som vanligt blev jag lurad och framåt kvällen lugnade hon ner sig igen, dock fortfarande väldigt flåsig.

En hungrig Heidieh vid matbordet för några dagar sedan.
Innan jag gick till sängs igår kväll plockade jag fram valplådan. Skulle gjort detta för flera dagar sedan men tiden har inte räckt till. Igår kände jag att det verkligen var hög tid. Jag placerade den i den vanliga hörnan i vårt sovrum och bäddade till mjukt och gott. Heidieh kröp direkt upp och visade att hon visste precis vad denna hörna används för. Hon har sovit till och från i sin valplåda under natten. Hon verkar vara väldigt nöjd med att den kommit på plats.

Allt finns på plats som jag behöver för förlossningen.
  • Ett stort gäng handdukar till att torka valparna med.
  • Druvsocker, lactosfri vispgrädde, rå äggula och rå nötlever.
  • Kalk
  • slemsug
  • tandtråd till att knyta om navesträngen
  • Slö sax till att ev klippa av navelsträngen
  • mobilladdare
  • våg för att väga valparna
  • vattenskål till en törstig mamma.
Bara anteckningsboken som ska fixas med band mm för varje valp. Jag tänker göra 11 sidor, 1 sida för varje valp, för jag tror det gömmer sig 11 små godingar där inne i magen.

Jag blev lite orolig i morse då jag tycker att det är väldigt lite rörelse i magen. Jag skrev en fråga på ett forum på FB för hunduppfödare och nu känner jag mig lugn igen. Det finns ingen plats att röra sig på och är det så många i magen upplever man ofta mindre aktivitet på valparna. Allt är säkert precis som det ska vara. Enligt en valpköpare till Heidieh´s förra kull om 12 stycken hade jag sagt samma sak då.

Idag är vi på dygn 56 (av 63 dygn). Enligt vissa är det första levnadsdugliga dygnet för valparna och andra säger att dygn 58 är första levnadsdugliga dygnet. Min allra första valpkull (Chia och Laban) är födda på dygn 56 (Elza och Z-kullen) och Heidieh fick också sin första valpkull (India och Pionerna) på dygn 56. Där var inga som helst problem med överlevnad på dem valparna inte. Men jag tycker ändå att hon kan vänta i alla fall tills i morgon för chansen för levnadsdugliga valpar är då ännu större. Mycket längre än så tror jag faktiskt inte att hon kniper för hon visar alla tecken på att vi är nära.
  • Vill hela tiden ligga nära mina fötter och vara nära mig.
  • Vill ofta ut och gräva.
  • Vill ofta ut och rastas.
  • Inte speciellt matglad
  • Trött och vill mesta delen av tiden sova (även om hon satte efter ett harspår i morse).
  • Otroligt flåsig
  • Stånkar och stönar så fort hon rör på kroppen (säkert pga tyngden)
  • Sur och irriterad mot dem övriga i flocken.
  • De andra tikarna tycker hon är väldigt märklig och måste hela tiden fjäska för henne.
Ja det är lite nervösa timmar jag har framför mig nu. Ständig koll på var H är och vad H gör. Tempa henne varannan timme för att hålla koll på temperaturen vilken hoppar upp och ner. När den kommer under 37 grader, närmare 36,5 vet man att öppningsskedet har startat. När tempen åter är upp i det normala, runt 38,5 börjar krystvärkarna inom 12 timmar. Här känns väntan evig kan jag lova! Man kan inte sova och inte slappna av. Man sitter bara rakt upp och ner och stirrar på tiken för att inte missa krystvärkarna, vilket man oftast inte gör om man har henne i närheten.

Avslutar dagens rapport med en film som Cicci och Sandra satt ihop. Musik ackompanjerad och utförd av mina underbara vänner Eva och Maikel.
Här ser Tulpankullen dagens ljus, valpar till Elza och Bosse. Se och njut.


 Önskar dig en trevlig onsdag. Kramiz


Kommentarer

Populära inlägg

Tikens löp.

Valpens första 8 veckor.

Gick åt fanders.