Tack för allt älskade Chia.

Jag/Vi har fasat för den där dagen som alltid kommer till slut. Dagen då ett liv måste försvinna ur ens liv för alltid. Dagen då man måste fatta det där livsavgörande beslutet. Dagen då ingenting längre blir som dagen innan. Denna dagen kom idag!

Hur mycket man pratar om det och hur mycket man än säger sig förstå att det kommer ske är man alltid i chock när det väl sker. Ena minuten är hela familjen och flocken samlad, i nästa minut fattas en mycket viktig individ. Det kan gå så sjukt fort...

Vår älskade underbara vackra bästa Chia har idag fått somna in hos veterinären. Vår älskade Chia fattas oss nu och ständiga tårar rullar ner för mina kinder. Varför? Varför redan nu? Dagen skulle komma men jag ville inte att den skulle komma nu. Jag vill inte att den kommer någon gång! Chia var väl den som skulle leva för evigt, eller???

Men nä, ingen eller inget lever för evigt. Någon gång har allt sitt slut och så även våra älskade djur, familj och vänner. I dag var det älskade Chia som vi fick säga adjö till.

Vad var det då som hände undrar många. Det samma svaret är att jag faktiskt inte riktigt vet.

I lördags morse började Chia uppträda märkligt efter att hon varit ute på en kort liten promenad på ägorna. Hon höll sitt ena ben konstigt och gick inte riktigt på det. Hon skakade otroligt i hela kroppen, flåsade och dreglade så det rann ur munnen. Hon la sig ner, reste sig och gick i cirklar, la sig, reste sig osv osv osv... Det gick inte att få kontakt med henne. Höll på ca 10 min och sen la hon sig ner i en väldigt konstig ställning. Efter ytterligare en stund slappnade hon till slut av. "Anfallet" var över och resten av dagen höll hon sig för själv och sov. I går hände samma sak på morgonen och en gång på eftermiddagen. Sen blev det mer och mer och vi upptäckte att "anfallen" kom varje gång hon var i rörelse. Vi bestämde oss för veterinär direkt på morgonen idag.

Jag ringde den veterinär jag brukar åka till men de kände att de inte hade tillräcklig kunskap för detta så de skickade mig till Malmö djursjukhus. Chia hoppade in i bilen men där var hon inte alls sig själv. Normalt ligger hon ner lugnt då hon älskar åka bil men idag vankade hon oroligt runt. Väl framme hoppade hon ur och vinglade in till väntrummet. Sköterska kom och tittade på henne och kände att det här var akut. Vi kom in på eget rum och ca 5 min efter kom en annan sköterska för att ta blodprov. Då skakade Chia otroligt mycket och hon höll huvudet helt snett, blicken var tom och vi kunde inte få kontakt med henne. Upp på bordet och sköterskan satte nålen, vilket inte var lätt då Chia inte kunde vara stilla (var tvungen att vanka runt hela tiden). Nålen åkte ut och vi fick göra om proceduren. Hela Chia var blodig liksom bord mm då det var omöjligt att samla upp eftersom Chia inte kunde vara stilla. Har aldrig känt henne så stark.

En liten stund senare kom veterinären som kände och klämde på Chia. Det här är inte lätt, konstaterade han men att hon var allvarligt sjuk var han säker på. Jag hade valet på att lägga in henne för div. röntgen, provtagning, CT mm mm eller låta henne somna in och slippa lida mer. Jag valde det senare. Att se Chia där inne är en syn jag aldrig kommer få bort från min näthinna. Hon hade så ont och hon var inte där.

Hon fick mer lugnande och när det verkade fick Chia somna in lugnt och stilla. Min fina älskade Chia...

Kl 11.00 tog Chia sitt sista andetag.

Hundhimlen har fått en ny stjärna. En otroligt vacker, snäll, omtänksam stjärna. Nu får hon springa på de ständigt gröna ängarna tillsammans med Bonzo. Hoppas hon hälsar från oss... En dag ses vi igen mina älskade <3

Chia var vår första Schapendoes och vi hade lyckan att få 11,5 år tillsammans med världens bästa och finaste hund <3 Tack för allt du gett oss, älskade Chia <3

Kommentarer

Populära inlägg

Tikens löp.

Valpens första 8 veckor.

Gick åt fanders.