Livet på hundskola o kennel.

Då har den där dagen kommit som vi har förberett oss för under så lång tid. I september började jag jobba som hundlärare på REALgymnasiet i Malmö och bland det första jag fick höra var att våra 2:or (bl a mina hundelever) skulle åka till Irland efter sportlovet. Häftigt, tyckte jag och lyckost dem lärare som får följa med. Att jag skulle sitta här idag med så många fler arbetsuppgifter (hundlärare, kommunikatör, APL-samordnare, Internationell samordnare, Lärlingsansvarig) kunde jag aldrig tänka mig. Att jag också skulle sitta här vid köksbordet tillsammans med min älskade familj och förbereda mig och dem mentalt för att vara utan varandra under 1 vecka (jag ska vara borta i 2 veckor men D och Adam kommer dit på Lördag) och att jag ska få vara en av dem där "lyckostlärarna" som får följa med till Irland, kunde jag aldrig tänka mig. Utan detta underbara gäng i 14 dagar... Men så blev det. Jag har fått ett jobb jag verkligen älskar och jag får lov att följa med våra fina el...

Återigen har fredagen kommit. Helgen står för dörren men detta är ingen vanlig helg, detta är en helg som får bestå utav packning och planering dagarna i ända. Allt som ska packas ner ska också vara tvättat, struket mm. Packningslistan ska skrivas efterhand som jag kommer på saker som ska följa med. Den kommande saknaden efter familjen och hundarna ska också packas men den packar jag så långt bak bland känslorna jag bara kan. Jag kommer överleva en vecka utan min älskade man och son (dem kommer ner till Irland på lördag och stannar tills vi åker hem) och jag kommer överleva 2 veckor utan mina härliga hundar och älskade döttrar (som redan flyttat hemifrån). Jag kommer också överleva 2 veckor utan mina högt älskade föräldrar och svärmor. Det kommer gå så bra så. Jag antar att det inte lär vara mycket tid över för tankar och saknad under denna resan. Fotograf: Åsa Blucker. Min underbara fina härliga älskade familj. Hela stora familjen samlad (Farmor ville inte vara med på bild) ...

Godmorgon, eller jag vet inte om jag tycker den är så god egentligen. Den började i alla fall inte på bästa sätt. Herr Gandhi tyckte att det var morgon redan runt 7 i morse och detta berättade han med mycket gäll och hög röst :-( Efter en stund blev jag något irriterad och stegade ut i trappen och vrålade... HÅLL..... ja, jag behöver inte skriva ut orden här utan du får göra en helt egen tolkning. I alla fall förstod han vad jag menade och var tyst en liten stund för att åter igen börja testa mitt tålamod lite senare, dock tyckte inte jag att det var morgon då heller. Jag hade ju sovmorgon denna torsdagsmorgon! Idag har jag sportlov, eller skulle egentligen ha men jag måste jobba lite i alla fall då allt inte är klart som måste vara klart tills jag åker till Irland på söndag eftermiddag. Sen i eftermiddag när D kommer hem får jag ta mig mot staden för att hämta ut mitt pass, köpa presenter till folk på Irland, köpa tågbiljetter för hela gänget över sundet samt fundera på om jag har ...

Då var det söndag igen. Vardagarna rusade fram, helgen fick raketfart. Var tar tiden vägen? Varför kan inte helgen gå i snigelfart? Det blir fredag och plötsligt blir det söndag. Inget fel på söndag då det också är en ledig dag men man har ändå en liten melankolisk känsla då det är jobbdag i morgon. Jag åker gärna till jobbet men det är trist att familjen åter igen splittras. Men så är livet i dem flesta hemmen. Man ska vara glad att man har jobb och en familj att hålla av. Ja hur blir det nu med valpar i detta hemmet då? Önskar jag kunde svara med 100% att det växer till sig en fin kull i Indias mage men nä det kan jag inte göra. Jag tycker mig se en massa tecken, kvarstående svullnad i vulvan och en väldigt lugn och fridfull India, precis som det brukar vara när det "tagit sig". Men jag har inte sett en enda hängning under dem 14 dagar som hon och Gandhi försökte para sig. Dock vet jag att det kan bli valpar även utan en hängning. Så mitt svar på min egen fråga om hur vid...

Oj vad denna veckan har gått fort! Den har rusta fram i stormfart. Jag har jobbat så det stått härliga till och jag har knappt hunnit vakna på morgonen förrän det var dags att gå och lägga sig igen. Tycker att det var nyss som jag satt här vid frukostbordet och åt min söndagsfrukost tillsammans med familjen och här sitter jag nu och äter lördagsfrukost tillsammans med familjen. Dagarna här emellan har jag knappt märkt av. Det har hänt så många spännande saker men också lite sorgliga saker. Första spännande sak var vårt studiebesök med ÅK 2 på Ängavallen, vilket är en helt ekologisk gård där man föder upp djuren på det mest naturliga sätt. Alla djuren lever utomhus och vid slakten utför man den så humant som möjligt. Inget djur får se eller känna döden av ett annat djur. Lever på så sätt att dem själv kan välja om dem vill gå ut eller in.  Sugga med kultingar som låg utomhus på en djup bädd av halm. 5 dagar gammal Sött lamm mamma och barn får leva till...