Livet på hundskola o kennel.

Du milde vilken fart det kan vara i de här valparna. De far runt som små skottspolingar dagarna långa. Gå står inte längre på listan över sätt att röra sig, man ska springa till allt. De älskar att vara utomhus och helst skulle de vilja att dörren stod på vid glänt så de kunde gå ut och in som de ville men de har lärt sig en signal för att dörren ska öppnas. Vill man ut slår man med tassen på en hasp som sitter nedtill vid dörrkarmen. Ut vill man om man är bajsnödig! Det gäller att jag reagerar snabbt, vilket jag antagligen gjort eftersom jag fått ett inlärt beteende hos hela gänget.  Så ja, är de endast i köket är det inte några korvar som behövs plockas upp men är de i hela huset blir det en liten hög här och där då man inte hinner till dörren när det trycker på. De är helt galna i sitt bollhav, eller det som är ett bollhav ett par minuter efter att jag städat upp alla utspridda bollar och leksaker. Ett par gånger om dagen går jag runt och samlar upp alla bollarna. När ...

Då var den första av 2 storhelger avklarad. Det blev inte mycket bloggande eller annan egentid under förra veckan då det var mycket att fixa till julfirandet här hemma hos oss tillsammans med kära familjen. Det var fullt "julstök" ända in till de sista minuterna, men julafton blev precis så mysig som vi hade tänkt oss. Till slut lyckades vi får tid till att klä granen, ett par dagar före julafton. Väldigt sent för att vara oss men kanske var det bra :-) Valparna råkade få tag i lite glitter (tyckte att jag hängt det på bra avstånd) och drog igång lite dragkamp med granen - granen förlorade. Ja, det är en riktigt gran så det blev snabbt fram med skurtrasan. Familjen var samlad, utom ena dottern och svärsonen som bor i Fagersta. Vi åt god julmat och spelade julklappsspelet. Det var en mycket trevlig kväll. Syster Eva och dotter Sara Mina kära föräldrar Jag och min käre make Dottern Sara tramsar sig om mina fina små "Monicakoppar" haha ...

I tre dagar har jag nu börjat skriva ett inlägg på bloggen. Jag har skrivit de första meningarna, lagt in en bild och så vips har inte tiden räckt till för att skriva klart. I dag ska det bara ske. Idag ska jag skriva klart och publicera, det får ta den tiden det tar. Det här är inte riktigt klokt! Valparna blir idag hela 6 veckor gamla. Det är bara 2 veckor kvar för mig att avnjuta deras intiativ till att komma upp i min famn för att mysa, bita i mina så goda inneskor, dra mig i byxbenen när jag lagar mat, dra runt på golvmoppen i hela huset. Det är också bara 2 veckor kvar av ständig morgonstädning, plocka bajskorvar samt moppa golvet jämt och ständigt. Det sistnämnda är det enda jag inte kommer att sakna när de här godingarna flyttar ifrån mig. Nu är valparna med oss var vi än är. Är vi i köket är de där. Är vi i vardagsrummet är de där. Bästa lekplatsen för tillfället är ute i vår groventré och uterummet. De vuxna hundarna leker ibland med valparna men oftast drar de sig u...

Ja nu går det fort, i racerfart! Benen pinnar på för allt vad de är värda. Det är mindre än en vecka kvar till julafton, den dagen då man ska ha fixat så mycket. Man ska hinna med att träffa nära och kära. Man ska hinna med att fixa all maten till julbordet. Man ska hinna med att ordna med julklappar och slå in i fina paket. Sen ska man också hitta de redan inköpta julklapparna, klapparna som jag tydligen har gömt undan på en mycket bra plats då jag är oförmögen att hitta dem :-( Hundarna ska få sitt vanliga julbad och kamning så de är rena och fina när tomten kommer. Ja så är tanken i alla fall... Jag lär väl som vanligt inte hinna med hälften. Jag har varit urusel på att ta bilder på denna valpkullen men allt hänger på mitt skadade revben. Jag har bara precis orkat göra det som är ett absolut måste. Att skura upp kissfläckar är nog så smärtsamt och har tagit enormt mycket energi. Att ligga på golvet och ta bilder, det har jag bara kunnat glömma. När jag har valpar brukar kameran...

Den finns inte och jag kan inte hitta den någonstans, skrivarlusten. Jag tycker om att skriva i min blogg på morgonen, när jag äter frukost, men sedan några dagar tillbaka vill den inte alls infinna sig. Den är som bortblåst. Allt är som bortblåst. Jag orkar ingenting. Att ta mig upp ur sängen på morgonen är för tillfället en stor kraftansträngning. Trots att jag har sovit som en stock hela natten (med hjälp av värktabletter) var jag ändå trött när klockan ringde i morse. Efter en massa städande i köket (efter valparna) sitter jag nu och äter min frukost, nästan för trött för att orka tugga. Dottern Sara med söta lilla Ebba (grön) Jag är så in i bombens trött på mig själv och mitt j.....a revben. Jag har så fruktansvärt ont och denna smärta tröttar ut mig totalt. Minsta lilla rörelse smärtar och eftersom jag blir stel i mina rörelser är jag så klumpig. Jag häller ut allt jag har i ett glas över mig själv dagligen. Jag tappar allt jag håller i så jag måste bocka mig ner för a...

Det är något märkligt med mina revben. Varje gång vi har valpar ska jag vara halvt handikappad. Så även denna gången. För ca 2 månader sedan skadade jag mitt ena revben när jag gjorde en inkallningsövning på kurs. När jag skulle resa mig upp från sittande fick jag min mobiltelefon, som jag hade i bröstfickan, in i revbenet och smärta var ett faktum. Det har läkt ut men jag har fortfarande lite känning av det, bara lite. Ända till igår! I fredags städade jag hela nedervåningen och igår var det övervåningens tur att få städat och julfint. Under tiden som jag skurade (verkligen skurade) köket fick valparna bo i hundrummet. Det var hur mysigt som helst tyckte dem. Jag gick upp på övervåningen och började samla ihop kläder mm. Drog av sängkläder och tjoff!!!! Jag flög handlöst mot golvet när jag snubblade över mattan vid min säng. Jag slog i mitt revben i knäet som flög i golvet. Jag låg där på golvet och åmade mig säkert i en halvtimme. Jag hade såååå ont och jag har fortfarande ...

Denna morgon är det riktigt illa. Jag är vrålhungrig och vill fixa alla morgonbestyren snabbt så jag fort kan sätta mig vid frukostbordet för att inta en god kopp kaffe, kokt ägg och en macka. Det dröjde länge tills jag kunde få den där frukosten och den blev inte alls som den brukar... Jag gick upp tillsammans med sonen vid 7.30. Han tycker det är ganska jobbigt att fixa sin frukost i köket som är fullt av valpar och allt vad valpar kan lämna ifrån sig under natten. Jag gjorde hans mackor och fixade ett glas mjölk, han tog detta med sig till vardagsrummet medan jag pysslade med valparna. När jag står där i köket och klappar en valp som viftar glatt på svansen får jag en chock. Mitt över golvet springer en MUS som snabbt försvinner in under kylskåpet! På en röd sekund hoppade jag över grinden och var ute ur köket! Adam kom och undrade vad som stod på... tänk om den biter valparna! sa jag stressat. Jag fick ringa D och fråga om detta verkligen kunde hända och han lugnade mig om...