Livet på hundskola o kennel.

Åtta veckor, dvs 2 månader kan tyckas vara lång tid. Så känns det i alla fall när man sitter där i valplådan och hjälper tiken föda fram ett gäng valpar. Det är under en lång tid framöver jag ska få mysa och leka med de här valparna. Men en dag är det plötsligt slut! En dag är valparna plötsligt 8 veckor gamla och redo för att flytta till sina nya längtande familjer. Den dagen är här! Kära mor myser med fröken Lila Åtta veckor, dvs 2 månader var ju lång tid! Idag känns det som om det är ingen tid alls. Tänker man 2 månader fram är det länge, tänker man 2 månader bak är det ingen tid alls. Tiden är lika lång men ändå så otroligt olika. Visst är livet märkligt? Ja nu sitter jag alltså här, mitt i den där bråda veckan då allt inför valparnas flytt ska fixas. Stamtavlorna ska läggas i ordning, valpbeskrivning ska utföras, besiktning ska göra och mycket mycket mer. Beskrivaren kontrollerar valpens trygghet En massa protokoll att fylla i för varje valp. Igår var det dags f...

Nu är det snart 2 dygn sedan vi förlorade vår älskade Chia. Jag har inte riktigt förstått ännu att hon inte finns med oss längre. Är jag ute med hundarna stannar jag fortfarande upp för att vänta in henne, hon som alltid kom på efterkälken och gick i sin egen lilla värld. Öppnar jag dörren för att släppa in hundarna kikar jag alltid ut mot staketet för att se om Chia sitter kvar, hon kom alltid in sist. När jag flyttar stolen vid köksbordet tittar jag mig först omkring för att se så jag inte sätter stolen på Chia som alltid låg på de mest olämpliga ställen. Chia poserar med tomten 2015 Det är tufft att mista en så god vän men livet går ju vidare. Den värsta sorgen har lagt sig och jag kan nu tänka på Chia utan att fälla 1000 tårar. Nu kan jag tänka på Chia med värme i mitt hjärta och minnas all glädje hon gett oss under sina 11,5 år hos oss. Jag känner heller ingen ånger över mitt beslut om att låta henne få somna in, något jag var rädd för att jag skulle känna. Jag känner mig lä...

Jag/Vi har fasat för den där dagen som alltid kommer till slut. Dagen då ett liv måste försvinna ur ens liv för alltid. Dagen då man måste fatta det där livsavgörande beslutet. Dagen då ingenting längre blir som dagen innan. Denna dagen kom idag! Hur mycket man pratar om det och hur mycket man än säger sig förstå att det kommer ske är man alltid i chock när det väl sker. Ena minuten är hela familjen och flocken samlad, i nästa minut fattas en mycket viktig individ. Det kan gå så sjukt fort... Vår älskade underbara vackra bästa Chia har idag fått somna in hos veterinären. Vår älskade Chia fattas oss nu och ständiga tårar rullar ner för mina kinder. Varför? Varför redan nu? Dagen skulle komma men jag ville inte att den skulle komma nu. Jag vill inte att den kommer någon gång! Chia var väl den som skulle leva för evigt, eller??? Men nä, ingen eller inget lever för evigt. Någon gång har allt sitt slut och så även våra älskade djur, familj och vänner. I dag var det älskade Chia som ...

Efter mycket om och men blev valparna till slut registrerade hos SKK. Det är lite besvärligt om man väljer en hane utomlands då han inte finns i deras register. Det ska skickas in kopia på stamtavlan, intyg på att han har 2 testiklar och ditt och datt. Efter mycket skickande hit och dit blev det till slut klart. Nu är alltså valparna offentliga och här är beviset på att de finns. Det är lördag och jag har mycket att fixa så det blir inte roligare än så här. Önskar dig en trevlig lördag med en film från morgonpromenaden. Kramiz

Det var inte igår som jag skrev här i bloggen. Anledningen till min långa frånvaro är att jag har varit på en mysig resa samt haft mycket att göra. Igår var jag hemma men vaknade på helt fel sida i humöret så jag hade inte minsta lilla skrivarlust. Idag har jag lyckan att fått vakna på rätt humörsida så här kommer dagens inlägg. Det är den här fina tjejen som var mitt resesällskap. Jag och Klinga har nämligen varit på parningsresa, nåja inte jag, jag var bara sällskap :-) Klinga började plötsligt löpa och vi bestämde oss för att snabbt hitta en passande hane åt henne. Jag letade med ljus och lykta efter någon på lagom köravstånd så jag slapp resa iväg men det var stört omöjligt. Det fanns många fina cavaljerer men jag har kravet att båda föräldrarna ska vara höftleds- och armbågsröntgade med A eller B. Efter idogt sökande fick jag ge upp och det blev ändå en resa, en långväga resa, i alla fall. Det blev en tur till Norge och fina Walter. Walter till vänster, Stella till höger...

Fredag, fredag, fredag....hör du hur kören ropar? Jo, det är fredag idag... igen, måste jag nog säga. Denna veckan har gått så sjukt fort. Det har varit en ganska lugn vecka, men ändå ganska hektiskt, hur en vecka nu kan vara både och. Jag som skulle gjort så mycket har nästan inte gjort något alls, i alla fall inte av det jag var tvungen att göra. Orken har lyst med sin frånvaro. Det har varit en massa viktiga saker på min lista men jag har bara skjutit dem åt sidan med att göra saker som jag tycker är kul. Sen har jag skylt på att jag inte gjort det för jag har inte hunnit med det... Jag känner igen symptomen och jag måste nog börja vara lite mer rädd om mig själv. Jag har varit DÄR en gång tidigare och jag längtar absolut inte tillbaka. Men men, nu är det fredag och nu ska jag mysa med min kära man i 2,5 dagar. Idag finns inget på schemat men i morgon är det kursavslutning för denna kursomgången i Tygelsjö. Tyvärr har vi inte vädret med oss så att starta igång grillar och det se...

Sitter vid frukostbordet tillsammans med vuxna hundar och valpar. Allt är lugnt och stilla. Plötsligt börjar Fröken Röd och Gosse Gul brottas och ett tumult uppstår. Båda morrar hej vilt. Mormor Heidieh ligger i biabädden och tvättar och gosar med ett par valpar men när hon hör "slagsmålet" reser hon sig upp från bädden, går sakta och lugnt fram till bråkstakarna, ställer sig med huvudet över dem och ger ifrån sig ett lågt muller. Båda slutar direkt och säger... ok, mormor vi ska vara snälla mot varandra. Friden har åter lagt sig över köket! Mamma Stella ligger under kökssoffan och slappar tillsammans med en valp. Daiki ligger och vilar vid mina fötter under köksbordet och resten av gänget är utomhus. Ja, i skrivande stund är det bara min Tassimobryggare som puttrar medan den fixar till kopp nr 2 till mig. Helt otroligt att det kan vara så här tyst med 9 hundar i samma rum. Tror jag skulle kunna höra en knappnål falla... Det är lite irriterande att ha bädden just vid de...