Som jag/vi har kämpat i snart 10 veckor med de 3 pluttarna vi fick i Klinga och Walters kull. Jag har slitit mitt hår. Jag har vänt och vridit ut och in på mig själv. Jag har fasen gjort allt som står i min makt och så gick det ändå åt fanders. Vi tar det från början! Fredagen den 30 juni födde Klinga 8 stycken jämna, fina, välskapta och pigga valpar. Hon tog lång tid på sig och hade minst 1 timme mellan varje valp. Ingenting var konstigt allt verkade vara som det skulle, liksom fram till söndagsmorgonen. Jag upptäckte då att en av hanvalparna inte tog sig fram mot spenarna och när jag la honom på plats ville han inte äta. Framåt kvällen såg jag att han tappat vikt så jag började försöka stödmata med flaska men det var stört omöjligt, han totalvägrade att suga på nappen. Då fick jag göra som så att en av syskonen fick suga fram mjölken ur en spene, tog bort den valpen och satte till minstingen. Efter lite trixande åt han med god aptit. Dagen efter åkte vi till veterinären då h...
Kommentarer