Det närmar sig.

 Det var inte igår som jag startade upp min dator för att göra ett blogginlägg, vilket jag var så flitig med för kanske 2 år sedan. I fjol blev det ett och annat, dock mycket sparsamt, inlägg men i år tror jag inte att jag har gjort ett enda.

www.borjablogga.se


Nu är det dags att börja. Om 1,5 vecka är jag ledig från mitt jobb fram till mitten av mars. Vi har då "semesterstängt". Jag har då all tid i världen för att ta hand om mig själv, djuren, barn, barnbarn och nära och kära. Dessutom har vi återupptagit vår kära kennel efter ett ganska långt uppehåll. Det är mest det som bloggen kommer handla om ett tag framöver. 


Tyvärr har jag inte varit till så stor nytta under den mest hektiska tiden på jobbet, julruschen. Jag har legat sjuk sedan i onsdags i vad jag förmodar är årets influensa. Har testat mig 2 gånger för covid och båda testerna har visat negativt. Natten till idag har varit grym. Jag hostat som en tok och den blivande mamman Nala har sprungit ut och in. Inte mycket till sömn här inte. I morgon blir det ett telefonsamtal till VC för att kolla så jag inte fått lunginflammation ovanpå allt elende.

Till slut somnade både hon och jag (stackars D fick ge sig iväg till sitt jobb, de har ännu värre julrusch där) men vid 9 tyckte den här snyggingen att vi var tillräckligt utsövda. Vi gick ner och hon och resten av vårt hundgäng gjorde som de alltid gör, slängde upp ytterdörren och rusade ut för att göra av med nattens behov. Själv startade jag kaffehurran och kokte det obligatoriska ägget. Erbjöd mina hundar sin frukost och dräktiga Nala sin. Våra hundar åt med god aptit, hon luktade på sin och rynkade på näsan. Hon var inte hungrig. Hmmm... Erbjöd en bit skinka och den slank ner. Nåja, inga valpar idag alltså. Hon är idag på dygn 59 och jag och hennes matte (Nala är vår foderhund) har bestämt att det är perfekt för valparna att komma till världen på onsdag för då är hennes matte här och jag är förhoppningsvis frisk och kry (hoppet är det sista som överger en). Men Nala var väldigt orolig denna morgon, sprang ut och in och grävde som en tok i hundrummet. Mitt i min frukost ville hon upp på övervåningen till vårt sovrum. Det är lugnt, tänkte jag och plockade in min frukost i kylen. Plötsligt hör jag henne gnälla till och springer upp, vattnet har gått... i stackars D:s säng.


Snabbt fick jag ner henne i valppoolen och ca 40 min senare kom första valpen till världen.

En blå/svart hane som föddes med rumpan före.

På 4 timmar har Nala lugnt och sansat fött fram 4 fina lagom stora valpar

  • Hane, blå/svart
  • Tik brun/vit
  • Tik brun & tan
  • Tik brun & tan
Jag tror att hon tömt ena hornet och vilar nu till det är dags att tömma nästa.

Själv sitter jag här vid datorn och bloggar för att få tiden att gå. Skulle gärna vilja göra som Nala då min ork är långt ifrån på topp men jag är rädd att jag då somnar. Ipren och jag biter ihop tillsammans så får jag vila när D kommer hem. Det finns inget annat att be för en dag som denna.

Nala är lugn som en filbunke. Krystar fram en valp lugnt och fint när kroppen vill det och vilar lugnt däremellan. Finns ingen stress när denna valpning. Vilar hon inte tvättar hon sina valpar och diar dem. En otroligt duktig förstagångsmamma.

Pappa Hasse med familj traskar nog lite nervöst runt där hemma, vilket jag vet att Nalas familj gör. Men här finns inget att oroa sig för. Allt går som en dans. Hon är lugn och harmonisk, vilar mellan värkarna och har ett bra värkarbete. Jag kan inte svära på att inget kommer hända men jag har svårt att tänka mig en förändring.

Pappa Hasse och mamma Nala

Vi kämpar på tillsammans, Ipren, jag och Nala.

Här kan du läsa mer om valpkullen - Knyckerskullen

Önskar dig en bra dag. Jag vet hur min kommer fortlöpa..


Kommentarer

Populära inlägg

Tikens löp.

Valpens första 8 veckor.

Gick åt fanders.