Sista veckan och sorg i hjärtat.

Godmorgon! Sitter här vid frukostbordet med ett gäng valpar tuggande på mina goa raggsockar. De ska hela tiden vara nära mig så det är ganska svårt att ta sig runt i köket. Utomhus kan de bara vara korta stunder pga det rådande vädret, blåst och regn. Inte konstigt kanske att valparna är så kärvänliga. Nåja, jag brukar faktiskt inte ta upp dem så här på bordet så detta var en engångsföreteelse som D var tvungen att dokumentera på bild :-) men vem kan motstå när Ella står och krafsar på mitt ben och vill upp i famnen? Vi har nu gått in i sista veckan med gänget. De blev alltså hela 7 veckor i morgon och jag kan inte förstå att det redan har gått 7 veckor sedan jag satt där i valppoolen och hjälpte dem till världen. 7 veckor!!! Hur fort kan 7 veckor gå? Uppenbarligen väldigt fort. Det är ett gäng med stora valpar, väger nu närmare 4 kg om jag gissar rätt (ska väga dem i dag och lägger då in på deras hemsidor). Är man bara 4 i kullen och mjölkbaren är konstant öppen så är det inte så...