Vi är i mål.

 God förmiddag!

Då kom dagen som vi väntat på. Dagen då Klingas valpar är levnadsdugliga om de skulle komma till världen idag, vilket jag absolut inte tror.

Dygn 58

Klingas mormor Chia födde sin första valpkull på dygn 56 vilket var väldigt nervöst för valparnas överlevnad men alla 10 överlevde och växte upp till härliga individer. Det går alltså men det är ändå bättre om de väljer att stanna i magen till dygn 58 vilket de här efterlängtade Syringavalparna har gjort.

Hur mår då Klinga, undrar många. Hon mår bra. Känner sig tung när hon rör sig vilket är förståeligt när hon ökat ca 5 kg på sin lilla kropp. Hon stånkar och stönar när hon ska sätta sig, lägga sig och resa sig men när hon är på benen är det full fart på de små trumpinnarna, i alla fall när det gäller de dagliga turerna ut på "stora ängen". Hon äter med god aptit, dock inte vad som helst. Torrfoder utan gottigott kan jag glömma likaså om jag blandar i korv eller något annat enkelt. Klinga ska serveras nötfärs, lever, leverpastej eller helst oxfilé :-) Hon har blivit en riktig gourmé.

Vad är det då som gör att värkarbetet sätter fart?

Det är faktiskt valparna själva som avgör när förlossningen ska ske. När de är färdigutveckla­de signalerar deras binjurar till tiken att det är dags för dem att födas. Tiken kan emellertid in­te svara omedelbart på deras signaler. Så länge som hennes äggstockar producerar dräktighets­hormonet progesteron kan hon inte valpa. En av progesteronets effekter är att det hindrar livmo­dermuskulaturen från att dra ihop sig. På något sätt måste därför äggstockens gulkroppar, som ansvarar för denna produktion nu slås ut. Detta sker med hjälp av ett annat hormon, prostag­landin. Denna kamp mellan det dräktighetsbeva­rande progesteronet å ena sidan och det värk­framkallande prostaglandinet å den andra kan vi faktiskt avläsa med hjälp av febertermome­tern. Progesteronet i sig är nämligen tempera­turreglerande och då progesteronnivån sjunker så kommer tikens kroppstemperatur också att sjunka. Den här kampen tar hos de flesta tikar flera dagar, ibland så mycket som en vecka. Man kan då se att tikens kroppstemperatur sjunker lite, bara för att snart stiga igen till nor­mal nivå. Men när det verkligen är dags, då sjunker temperaturen ordentligt, ofta med flera grader. Hur mycket temperaturen sjunker hos den enskilda tiken tycks ha samband med kroppsstorleken. Hos en liten chihuahua kan temperaturen gå ned ända till 35º C, medan den hos me­delstora hundar, som t ex beagle brukar hamna runt 36º C, för att hos de riktigt storvuxna raser­na som irländsk varghund och skotsk hjorthund sällan sjunka under 37ºC. En tilltalande teori är att graden av avkylning är beroende av för­hållandet mellan tikens kroppsvolym och kropps­yta. En liten hund har en större kroppsyta i för­hållande till sin volym än vad en större hund har, och blir därmed utsatt för en större avkylning. Denna temperatursänkning är det säkraste enskilda tecknet på att valpningen är omedel­bart förestående. Man bör därför alltid kon­trollera temperaturen under den sista dräktig­hetsveckan. Temperaturen bör tas minst två gånger om dagen, helst oftare. När temperatu­ren sjunker bör man kontrollera den åtminstone varannan timme för att vara säker på att inte missa sänkningen. När man så ser att den bara sjunkit lite och sen vänder uppåt igen, kan man göra ett lite längre uppehåll om man vill.

Läs mer på https://www.canirep.com/valpning/ där jag har kopierat denna texten.

Det är mycket som ska stämma överens och det är helt otroligt att allt oftast fungerar som det ska. Vi får hoppas att det fungerar lika bra denna gången som det gjort vid tidigare valpningar för Klinga.

Igår kom valpbassängen på plats i sovrummet intill min säng och idag ska det steriliseras verktyg som navelklämmor mm samt valpband och valpbok ska förberedas. Ligger mycket framför mina fötter idag.

Som sagt det är mycket att göra så det är dags att ta tag i dagen. Önskar dig en trevlig söndag. Kramiz