Pyntigt värre.

Godmorgon!

Sitter här vid frukostbordet och äter goda frallor med rykande nybryggt kaffe tillsammans med min älskade India. Nåja, vi delar väl varken bulle eller kaffe men jag har väldigt närgånget och mysigt sällskap. Jag sitter på min stol och hon sitter på stolen bredvid. Där sitter hon under nästan hela min frukost. Ibland sitter hon upp och ibland korvar hon ihop sig så hon precis får plats att ligga och slappa på stolen. Men hon är så duktig - hon tar aldrig något från bordet. Hon kan vara så frestad och ge små pip ifrån sig men hon vet absolut att man inte tar något från bordet, hur gott det än verkar. Detta har vi tränat i massor för annars hade det inte funkat att ha henne bredvid mig vid köksbordet.

Adams rester från hans frukost är så lockande. Hon har kikat på denna macka från alla tänkbara stolar nu :-) men upptäckt att det inte är tillåtet att ta från bordet från varken en stol eller soffa. Man får se o inte röra helt enkelt. MEN om man är duktig så får man denna macka till slut med ett varsågod och från mattes hand. Hon vet spelets regler. Hon kan dem utan och innan så här vid 6 månaders ålder. Är jag stolt över min hund? Gissa 3 gånger :-)

Jag har lämnat sonen vid skolbussen och jag har tagit en mycket kort promenad med hundarna. Hur kul är det att promenera ute när det ser ut så här?

Man ser inte ett skvatt. Beck mörkt överallt och det enda man ser är små ljus från grannens hus. På denna bild finns India och Heidieh. Kan du hitta dem? Nä, just det... jag har ingen aning om var dem är när vi är ute på dessa mörka rundor. Tur jag vet att dem aldrig skulle lämna mig, inte för något i världen. Dem är där jag är... någonstans :-) Dock är det lite ljusare om jag har bilen någon morgon och kör sonen till skolan. Då tar vi längre rundor och passar på att aktivera lite...

Det är lite ljusare men inte tillräckligt för att inte använda blixt i skogen. När jag tog denna bilden igår morse frös magen till is. Ni ser att Heidieh tittar sidan om mig. Både hon och jag hör hur något prasslar i buskarna bakom mig. Jag vände mig om men kunde inte se något, dock tystnade prasslet då. När jag vände mig mot hundarna igen prasslade det åter. Jag var livrädd några sekunder där tills jag kom på att det var jag själv som orsakade ljudet. När jag rörde mig rörde min kapuschong vid grenarna bakom :-) Lättskrämd och mörkrädd? Nä inte alls haha...
Nu är våra kurser över för denna terminen (bara Malmö på tisdag som har en gång kvar). Vi har den gemensamma avslutningsdagen kvar, den 16 dec, men fram till dess är det uppehåll. Men lite kommer jag ändå att jobba eftersom jag lagt in Lekskola för valparna som väntar på kursstarten i Januari, med start nästa vecka. På tisdag kommer jag jobba i Lund mellan kl 18-19 och på söndag har jag valpleken hemma. En timme är inget jobb tycker jag och dessutom passar jag på att aktivera och socialisera mina egna hundar under den tiden.
Det har varit så kul på kurserna denna veckan. Vi har tränat så annorlunda och så nyttigt. Vad bra det är när man får sina snilleblixtar då och då :-) I går i Lund var samma sak. Så nyttigt och så kul. Vi började med att klicka varandra och sen fick dem shejpa sina hundar. Vi avslutade med hanteringsträning.

Jag visar kommandot "stilla" på India.

Freja och matte tränar "Stilla".

Att kunna hantera sin hund är superviktigt. Som husse/matte ska man lugnt kunna titta på hundens tänder, kolla in i gapet/svalget, rensa vid ögonen, plocka fästingar på huvudet, ge ögondroppar, ev rycka hår ur öronen, rensa öronen, droppa droppar i öronen, hålla tassarna, ta i svansen, ta tempen och mycket mycket mera. Att man lär in ett kommando där man ber hunden "frysa" i sin position, dvs bli helt stilla är jätteviktigt. Jag får alltid beröm av min veterinär när jag ska ögonlysa då jag bara ber mina hundar vara "Stilla" och så kan vet. undersöka ögonen i lugn och ro. Det underlättar mycket för både hunden och veterinären som då kan få fram ett rätt resultat. Inget bråk o tjafs. Dem fick också träna på att få hunden till att frivilligt lägga sig på sidan. Något man ibland behöver kunna göra för att t ex undersöka hundens mage o dyl.

Tänk att julen snart är här! I dag är det mindre än en månad kvar till julafton och om exakt 1 månad är det nyårsafton. Förra året sa jag att detta året skulle bli bra mycket bättre än förra året. Detta året har varit bra mycket sämre än förra året som kändes då som ett katastrof-år. Vad ska jag då kalla detta året? Vågar man hoppas att nästa året ska bli det bra året jag så hett längtar efter? Visst finns det bra dagar och månader men dem dåliga har varit så många fler och sitter så kvar i minnet. Dem dåliga tar över dem bra suck.

På söndag är det första Advent och då ska allt julpynt vara uppsatt och klart. Detta arbete ska jag ägna mig åt idag, så fort jag bloggat klart samt fixat lite andra viktiga saker. Det är en massa saker som ska hitta sin plats och därmed en massa saker som får ta tillfällig plats i julpyntslådorna/kassarna. Allt har sin plats, ska bara luska ut hur det ska vara. Jag lär nog få lite hjälp av India som redan är så nyfiken på vad som finns i alla påsar och lådor. Hennes första jul och det blir spännande att se vad hon tycker om att vi drar in skogen inomhus när julgranen ska få sin plats.

Undrar om snön hittar hit till första Advent. Jag tror inte det. Vi får nog lunka runt på julskyltningen i grönska :-( vilket är så tråkigt eftersom det är svårt att hitta den där julstämningen då. Att dansa runt granen känns som att dansa runt midsommarstången. Man har vinterjackan på även på midsommar då det inte brukar vara värmare då än nu. Just nu känns det som om vi bara har en enda årstid i detta landskap - höst! Ge mig vinter och snö nu!!!

Nä, nu får det räcka för idag. Frukosten är intagen och klockan tickar på. Ska jag hinna med att både putsa fönster, julpynta och städa så får jag nog skynda på. Det finns ett slut på denna underbara fredag också.

Önskar dig en mysig fredag. Kramiz