Inlägg

I löpets hem

Bild
Usch vad jag är dålig på att blogga nu för tiden. Det känns liksom som att jag inte har tid att sitta så länge vid frukostbordet som jag alltid har gjort. Jag åt min frukost i lugn och ro och samtidigt knappade jag på datorn så fingrarna glödde. Men den där knapperlusten finns inte och tiden finns inte.

Sist jag bloggade var det vinter. Har för mig att marken var kall och frusen och lyste vit av snö. Fåglarna besökte vår fågelmatarstation ihärdigt. Jag såg den ena "sorten" efter den andra och jag förde dagbok över våra besökare.

Fågelmatarstationen står kvar men det är få fåglar som har tid för att besöka den. Från ena dagen till den andra kom plötsligt våren med sol och värme. Fåglarna fick bråttom med att hitta sin partner och bygga bo. Det är nu man ska få den där sprudlande energin som fåglarna och naturens djur får av sol och värme.

Med våren kommer pollen vilket för mig betyder kliande ögon, nysande näsa, tyngre andning och TRÖTT och åter trött. Jag blir så trött och s…

Äntligen!

Bild
Ja äntligen har det hänt. Stella började löpa i fredags och som vi har väntat och längtat efter denna dag. Nu planerar vi en liten resa under slutet av vecka 16 för att träffa den så fina hanen. En spännande tid ligger för våra fötter...



Sista veckan

Bild
Då var det måndag igen. Denna helgen sa bara swisch och så var den förbi. Den har varit lugn samtidigt som den varit händelserik.

Fredagen började med det vanliga på en fredag - städning av huset och mys med hundar och familj på kvällen. En helt vanlig fredag.

Lördagen började med ett besök av Frans-Jamie´s kommande familj för att sen åtföljas av en tur in till Eslöv för att handla presenter och matsäcksmat åt sonen. Eftermiddagen bestod av packning och åter packning och en mamma som höll på att vända ut och in på sig själv av oro. Får han med sig allt han måste ha med? Tänk om det händer något på vägen. Tänk om, tänk om, tänk om... Klockan 17 vinkade vi av Adam vid bussen som skulle ta honom och ytterligare ca 60 franskläsande elever mot Frankrike för en veckas skolresa.

Han har det bra men oj vad vi saknar honom här hemma. Han syns inte så ofta då han håller sig på sitt rum i datorns spelvärld men jag kan lova att han hörs! Nu är det så tyst här hemma.

När inte Adam är hemma kan vi …

Friskförklarade och fit for fight!

Bild
Äntligen, äntligen, äntligen kan jag säga att hundarna är friska! Den där hostan som vi dragits med sedan veckan innan jul har nu äntligen lämnat vårt hem.


Det har varit många turer med sjukdom i vår flock. Allt började med Daiki som i oktober förra året började hosta lite då och då. Jag blev orolig och tog henne till veterinär då jag trodde hon fått tonsillit men veterinären hittade inga symptom på det. Hon fick en lättare behandling men symptomen kvarstod och jag gjorde ny kontakt med veterinär, vilken trodde det berodde på att hon fick lite benrestor i halsen när hon tuggade på ben. Tiden gick och vi fick vår fina valpkull, friska och fina. Veckan före jul började plötsligt 2 av valparna hosta och några dagar efter började ytterligare 2. Det konstaterades kennelhosta.


Samtidigt drog det runt på hundskolan (vi var inte anledningen till smitta då ingen av våra hundar varit med på våra kurser på ett bra tag) och vi fick stänga ner verksamheten i 2 veckor. Vi var alltså inte ensamma om…

Det icke sanna livet.

Bild
Godmorgon, denna ljuvliga fredag!
Det här håller inte. Jag som alltid älskat att skriva av mig tankar, funderingar och ideér har blivit världssämst på att sköta min blogg.

Ja så är det. Jag skriver egentligen för min egen del men allt jag sätter på pränt här i bloggen blir ju offentlig text. Jag har alltid tyckt om att vara öppen och berätta sanningar men det funkar inte av olika anledningar. Detta har jag fått lära mig den hårda vägen och i o m det så tycker jag inte längre att det är så roligt att skriva om mitt liv på kennel och hundskola. Det händer ju hela tiden både bra och dåliga saker och att inte våga berätta om dem känns inte så bra. Att bara berätta positiva saker är ju att ljuga för så är inte ett normalt liv. Eller är det kanske så att jag och mitt liv är annorlunda mot alla andras? Nej, det tror jag faktiskt inte. Framöver delar jag bara positiva saker med er läsare. Allt negativt som händer håller jag för mig själv och de som är mina nära vänner, människor jag kan lita …

Återuppstånden.

Bild
Godmorgon!
Det är dags att jag tar tag i det här skrivandet i bloggen igen., jag mår ju bra av att rensa ut mina tanker i ord.
Det är bara det att jag helt tappat lusten för att berätta om livet på en hundskola och kennel. Det känns inget kul längre... Nä, jag måste hitta lusten igen!

Ett bra sätt att starta dagen på är att ta ut hundarna på en härlig morgonpromenad. Denna morgon var marken frusen så vi kunde gå runt hela skogen. Hundarna är lyckliga och jag rensar huvudet efter nattens bekymmer.



De två valparna som bor kvar hos oss (14 veckor gamla) i väntan på att kunna flytta till sina familjer skuttar så gärna med på våra promenader. Frans/Jamie är den som helst håller sig nära mig/oss och vill ständigt ha kontakt medan Totte gärna hänger på flocken. Två brödrar, så lika men ändå så olika.

Resten av syskonen har det bra med sina familjer enligt de rapporter jag får då och då.

Igår åkte jag, Daniel och Frans-Jamie på ett besök hos hans kommande familj. Det blev ett kärt återseende.

Mysig morgon med hjärtat i halsgropen.

Bild
Då var det äntligen den ständigt efterlängtade dagen, fredag. Det känns som om denna fredagen blir bättre än vad de senaste fredagarna har varit.


Jag älskar fredagar - kanske pga dagens ursprung.
Fredag är en veckodag som i Norden är, enligt vissa forskare, uppkallad efter den fornnordiska guden Odens hustru Frigg. Andra forskare menar dock att den uppkallats efter gudinnan Freja, som eventuellt var samma gudinna som Frigg.
 Ja kanske inte så konstigt att jag har sådan förkärlek för fredagar :-)

Som sagt, denna fredag känns riktigt riktigt bra. Jag vaknade nämligen redan vid 8-tiden och kände mig pigg och utvilad, något jag verkligen inte gjort sedan de där jobbiga veckorna innan jul. Jag slängde lätt benen över sängkanten, hoppade i kläderna och såg framemot morgonpromenaden med alla hundarna, en regnig och lerig promenad men ändå promenad.

Dock satte jag hjärtat i halsgropen...



De 3 små gör precis så som de vuxna gör och medan jag står där och filmar så kommer knatte, fnatte och tjat…