Vill ha evigt lång vecka.

Godmorgon!

Alice med sin älskade storasyster India

Det här är en morgon som inte är som alla andra mornar. Fick sovmorgon då sonen skulle till skolsköterskan kl 9.00 för att ta en spruta. Ställer klockan men jag mitt nöt, stänger av den helt när den ger alarm och vaknar inte förrän 8.30. Hur ska jag hinna fixa sonen, valparna och mig själv på 30 min? Jodå det gick men vi kom bara halvvägs till skolan innan vi fick vända hemåt igen. Adam klagade igår kväll på magont och såg allmänt hängig ut. Jag tyckte han verkade ha lite feber också. Dock är det inte läge för honom att vara sjuk denna veckan eftersom han ska vara ledig nästa vecka. Han klagade på magont när han vaknade men jag tänkte att det var nog pga sprutan. Men halvvägs började han ulka och jag vände snabbt bilen hemåt och avbokade sköterskebesöket. Han kräkte aldrig men han mår inte bra. Jag tror inte han ljuger faktiskt. Idag får det bli en VAB-dag med myssonen hemma.

Denna veckan har gått så fort. Normalt är jag glad för att vardagarna bara springer iväg men inte denna veckan. Denna veckan önskar jag skulle vara för evigt. Jag vill inte lämna mina älskade valpar ifrån mig. Denna helt underbara valpkull. Denna lugna och trygga valpkull med valpar som inte uppvisar minsta lilla stressymptom. Som inte är rädd för nya erfarenheter eller upptäcker. Som gläds så över livet. Som älskar människor så högt och välkomnar alla besökare med hela sina hjärtan. Denna valpkull som är av samma utbrytarkaliber som sin mor ;-) Jodå, dem kan dem. Det går inte en dag utan att jag säkrar inhägnaden de befinner sig i och varje dag möter jag titt som tätt en valp som lyckats hitta en liten utgång någonstans.  Precis kom jag ut i trädgården och där möttes jag av 4 glada pluttar. Jag har verkligen säkrat hundgården, gått runt och sökt efter minsta lilla hål som de skulle kunna pressa dig ut genom men nä, den var helt trygg nu. Tji fick jag! De hade hittat ett ställe där det gick att trycka ut nätet i nedre delen av hundgården. Glada i hågen traskade de ut och bort mot ytterdörren (utgången gick mot trädgården). Snacka om att vara lika sin mor. Denna hund vi inte kan stänga in någonstans. Hon öppnar dörrar åt båda håll, öppnar den säkrade grinden från trädgården mot träningsplanen mm. Denna otroligt smarta Heidieh som löser alla problem hon ställs inför. Jo, charmigt tycker jag.

Heidieh

Nu är det ju inte så att det är någon fara om valparna tar sig mot "friheten". De har ingen motivation alls att rymma utan de vill bara gå in till mig/Heidieh. Vi bor inte heller ut mot någon trafikerad väg o dyl så skulle de komma ut från våra så säkrade inhägnader (tror jag ja) så är det ingen fara. Jag möter de varje gång vid ytterdörren :-)

I går var de ganska mycket i hundgården. När jag skulle ta in de tittade de bara på mig och visade ingen lust alls till att resa sig från sin sovplats och gå med mig in. Vi har det så bra här, verkade de tycka. Jag fick bära in dem :-) Väl inne stod lyckan högt i tak när jag plockade fram ett gäng med goda, mumsiga märgben att tugga på.

Alice

Besiktning!

Igår var det besiktning av valparna. Jag var såååå nervös i väntan på att veterinären skulle anlända.

• Hade jag alla papper i ordning?
• Kunde jag nu till 100% hålla ordning på vilken valp som är vilken?
• Var det ok med alla valparna?
• Skulle de vara tysta och lugna eller skrika hysteriskt vid chipmärkningen?

Frågorna var många men min nervositet var helt onödig. Jag hade alla papper i ordning. Jag hade koll på vilka valpar som skulle ha pass eller andra specifika noteringar/papper. Jag hade koll på vilken valp som är vilken och det var OK-STÄMPEL PÅ ALLA VALPARNA!!!! Enda "defekt" som veterinären kunde hitta var några pyttesmå navelbrock vilket inte är något ovanligt eller defekt i sig. Porten var inte mer än knappnålsstor så det var inget man överhuvudtaget behövde bry sig om. Inget valpen har ont av eller någon annan påverkan av. Inget som behöver åtgärdas på något sätt. Alla hjärtan lät perfekta liksom lungor. Alla leder var normala mm. Ja allt var så normalt det bara kunde vara. En helt underbar valpkull sa veterinären. När han skulle gå fick jag massor av beröm för att jag var så organiserad :-) Jag bugade och tackade :-)

Alla valparna var så lugna och coola under tiden som denna främmande man klämde och drog i dem, lyssnade och studerade. Ingen valp visade någon form av obehag över att han skulle titta dem i munnen, öronen mm. De satt där lugnt och tryggt och lät sig bli behandlade. Samma när de fick vaccinationen men när vi kom till chipmärkningen. Min stora farhåg!!! Jag hatar detta momentet och igår blev det precis som jag befarade - Det var pip och skrik vid detta hemska men så tvunget moment. Det gjorde sååååå ont i kroppen när valpen vred sig i klagan och smärtan. Stackare. När besiktningen var över och fick de gå ut så jag hade koll på vem som var klar. Då sprang valpen iväg och busade med ett syskon. Det hemska ögonblicket med den dumma farbrorn var glömt!

Nu börjar jag förbereda för valparnas avfärd på riktigt. Det är med stor vånda jag börjar packa deras flyttlådor. En tår för varje pinal jag packar ner...

• Besiktning är klar med OK samt chipmärkning och vaccination. 
• Pass till Ransu och Alice samt avmaskning med Drontal mot Dvärgbandmask.
• Intyg till Alice och Ransu där jag lovar att dessa två valpar inte har träffat på några vilda djur under sina 8 veckor hos mig.
• Stamtavlor klara med allt ifyllt mm.
• Blir inget halsband som följer med valpen utan det blir en annan fin överrraskning!
• Valpköparboken om ca 95 sidor är mailad till alla valpköparna.
• En filt är sönderklippt i 12 delar (valpen ska få en känd doft med sig i flytten)
• Valppaketet med bl a mat SKA vara på väg till mig enligt Royal Canin och jag hoppas innerligt det kommer idag!

 Kvar på Flyttlistan;

• Bada valpen
• Klippa klor
• Krama, gosa och kela i massor!!!!!!

Var har dessa 8 veckorna tagit vägen???

Nu får det räcka med skrivandet för denna stunden. Frukosten ska plockas undan och jag ska fixa med allt som ska vara klart till nästa vecka. På återhörande och kramiz.