Lilla valpen blir unghund.

Godmorgon!

Var i hela friden tog denna veckan vägen? Den bara försvann i ett nafs. Jag steg upp på morgonen, lämnade sonen till skolbussen, kröp åter ner i sängen ibland och ibland satte jag mig direkt vid datorn. Tog ut hundarna på promenad när det ljusnade och sen jobbade, jobbade och jobbade jag vid datorn. Mitt på dagen tog jag ut hundarna på ytterligare en liten promenad och ibland blev det också lite hundträning. Jobbade igen och på kvällen åkte jag iväg och höll en hundkurs. Hem till tv-soffan och i bingen vid 23-tiden. Ja, så här har varje dag sett ut och dem har bara rusat iväg. Kan knappt förstå att det faktiskt är fredag idag. Det var precis helg och nu är det helg igen. Dessutom var det precis år 2013 och om några dagar är första månaden på 2014 slut. Hjälp! Jag hinner inte med.... Livet går för fort.

Märker också att tiden går för fort när jag tittar på min lilla solstråle, Klinga. På tisdag är hon hela 11 veckor och det är dags för avmaskning och jag måste börja tänka på vaccineringen, som ska göras när hon är 12 veckor. Jag älskar valptiden och jag njuter fulla drag av att ha detta lilla kärleksfulla yrväder i huset.

Klinga, 10 veckor

Men valptiden går så fort och snart är halva valptiden gången och vi går in i unghundstiden, den där tiden alla hundägare gärna hoppar över :-) Det är mycket bitande och då och då jobbigt bus under valptiden men det är ingenting mot tiden då unghunden tycker att den själv kan gå på barnkalaset (hundkursen) och bli hämtad när kalaset är slut. Den klarar sig alldeles utmärkt på egen hand (flockkänslan minskar under könsmognadsperioderna). Den klarar sig också helt utmärkt på egen hand när man är ute på promenad. Den måste också kontrollera alla mötande hundar för det kan ev vara en framtida partner. Har man inte kollat kan man ju aldrig veta. Frigöringsperioden har kommit.

Frigg, mitt i den här tiden då vi väntar på första löpet.

När man ska klara sig på egen hand har man inte längre flocken som beskyddare. Skulle något hända får man ta alla konsekvenser och smällar på egen hand. Detta gör att man måste öka känslan för rädslor. Saker man brukar möta eller se kan plötsligt upplevas som livsfarliga. Den där stenen man passerat varje morgon tycks plötsligt över natten ha växt till ett rörligt och hotande berg. Här hade det varit skönt att ha flocken i ryggen men har man sagt att man klarar sig själv så får man också göra det. Bara att fatta modet och kontrollera det där hemska berget! Ofta får man ändå hjälp av husse/matte som gör första kontrollen. Om han/hon överlever kan man försiktigt gå fram och göra en egen koll.

Hormonerna som far runt i kroppen gör också att stressen ökar. Alla rädslor som uppstår jämt och ständigt, allt som måste kontrolleras hela tiden ökar utsöndringen av stresshormonerna. Den där lugna hälsningen på främmande blir plötsligt hoppig och stissig. Det där lilla skallet när det ringer på dörren blir plötsligt hysteriskt skall. Den där hunden man på avstånd tror sig inte tycka om ska absolut skrämmas iväg och oftast lyckas man vid första försöket (den mötande husse/matte med hund fortsätter sin promenad). Aha! det är så man gör. Man far ut i kopplet, skäller och vrålar, visar sig stor och stark och då försvinner den man inte vill ha kontakt med. Perfekt, tänker hunden. Är det så att man som valp fått för långa promenader, för mycket hundlek och annan aktivitet, samt inte fått sova/vila de 17 timmar om dagen som valpen behöver, blir de här problemen extra stora i dessa jobbiga perioder. Tappar dessutom husse/matte humöret jämt och ständigt ber jag han/hon dra åt skogen! Jag klarar mig faktiskt själv!

Som tur är så är dessa perioder "barra" 3 stycken under hundens uppväxt. Första inträffar när valpen är runt 14 veckor. Då börjar kroppen bilda könshormoner. Vi ser en liten ökad rädsla och valpen blir lite mer känslig för stress. När den leker med andra valpar testar den ofta den lite aggressivare delen av hundspråket. Beroende på de signaler den får tillbaka lär den sig att stöta ifrån och ta emot andra individer i sin kroppzon. Vi märker också att valpen ofta vill ha "sista ordet" i vår kommunikation. Skäller du skäller jag tillbaka! Om husse/matte håller humöret i schack och fortsätter träna med valpen men med sänkta krav går den här perioden över på ca 2 veckor. Sen har man åter den där goa mysiga valpen som man hade innan.

Nästa period inträffar runt 7-9 mån, beroende på storlek. Här får vi facit på hur mycket stress vi utsatt valpen för. En valp som varit för aktiv, fått för lite sömn mm blir extremt jobbig i denna period. Vi upplever unghunden som jobbig, hur unghunden upplever sig själv vill jag inte ens tänka på. Tiken får oftast sitt första löp i denna perioden och hanen börjar lyfta på benen. Både tik och hane lägger extremt mycket tid på att kissmarkera och insupa världens dofter. Ännu en period då man ska fortsätta med träningen men absolut sänka kraven. En lugn och samlad, men bestämd, husse/matte och tiden är snart gången och glömd.

Sista period inträffar runt 17-22 månader då hunden kommer in i sin psykiska könsmognad. Tiken löper sin andra gång och hanen blir extremt stor och ståtlig. Dofter är mycket viktiga och man väljer omsorgsfullt vem man vill ha kontakt med. Hunden klarar sig helt på egen hand. Som tidigare gäller det som husse/matte att behålla lugn och tålamod samt sänkta krav vid träning. Har man i huvudet att det här är en viktig och extremt jobbig period i hundens liv kommer man ta sig igenom även denna period och därefter njuta av en vuxen och trevlig hund.

Från höger: India med mamma Heidieh och mormor Chia.

Men vi har ett tag kvar innan Klinga är just där. Några veckor till får jag njuta av det spralliga, kärleksvänliga lilla livet som inte ställer minsta lilla krav på mig som matte. Får hon bara lite lagom aktivitet, små promenader, miljöträning, träning i lätta vardagslydnadsövningar och mängder av kärlek är hon så nöjd med livet. Vi glömmer de där perioderna och bara njuter av valplivet :-)

Igår var Klinga instruktörshund på min valpkurs i Lund. Tyvärr tyckte inte hon att hon orkade jobba så mycket så hon tillbringade sin tid som instruktörshund enl följande ;-)

Hon var nog så här trött eftersom hon stod för den underbara musiken i bilen, hela vägen till Lund. Det var lite enformig sång men jag kan lova att den hördes. På hemvägen var det dock alldeles tyst från buren i baksätet, hunden sov hela vägen.

När vi kom hem var Klinga helt utvilad och höll världens party med de andra hundarna.

Inlägg efter namn Monica Ottosson.

Här kör hon racet med moster Heidieh. Härom kvällen tog Bonzo tag i sin roll som uppfostrare. Kolla in vad han gör med benet. Han är helt underbar denna gamle man. Vad ska vi ta oss till utan honom när den dagen kommer? Bonzo som fyller 12 år i mars :-(

Inlägg efter namn Monica Ottosson.

Fina duktiga Bonzo...

Idag är det som sagt fredag och fredag är en speciell dag. Så nu är det dags att ta tag i dagens sysslor. Städning och långkok står på schemat. Önskar dig en trevlig fredag. Kramiz.