Tomt och innehållslöst.


















Intressant text ovan? Eller hur? Ja, det var så här jag tänkte skriva min blogg idag, ett tomt "ark". Hade varit intressant läsning. Ett tomt "ark" lämnar inga spekulationer eller fördomar. Ingen hade behövt bry sig på hur jag sköter min uppfödning, vilka framgångar jag har eller motgångar. Jag hade kunnat sköta min uppfödning helt på egen hand utan åsikter hit och dit. Jag hade säkert fått sålt mina valpar i alla fall. Jag hade levt ett lugnt och stillsamt liv och säkert mått bra mycket bättre i själen då och då. Mitt liv hade absolut sett helt annorlunda ut om jag la ner denna blogg.

Tyvärr tror jag dock inte riktigt på det jag skrev ovan. Jag är inte en person som vill hålla saker och ting för mig själv. Jag är en öppen och ärlig människa som gillar att berätta om saker jag brinner för. Jag älskar att skriva om min familj, mina hundar, min uppfödning, min hundskola och så mycket annat. Jag tycker om att vara öppen och jag tror på ett frispråkigt samhälle.

Jag tycker om att glädjas åt andras framgångar. Jag tycker om att läsa om andra valpar mm men det är svårt att hitta intressant läsning på nätet. Det är inte många uppfödare (av alla raser) som bloggar om sin uppfödning på mitt sätt och jag förstår anledningen. Det ingen vet, har ingen ont av. Hade jag också gjort så hade jag inte heller behövt genomgå allt detta jobbiga med anmälningar hit och dit, som dock hela tiden läggs ner då anmälningarna är anonyma och saknar grund.

Nästan alla anmälningar är gjorda efter en tolkning av mina blogginlägg. Det är ju så med text, du läser den efter den inställning du har till texten. Tycker du illa om personen som skrivit, eller du letar fel, så hittar du "felen". Du tror på det du läser och så kan man göra t ex en anmälan eller sprida ett elakt rykte. Dock har texterna i mitt fall inte skrivits på det sätt som den här ständigt anonyma anmälaren/anmälarna läser den och tolkar den. Jag tror säkert att jag också skulle kunna hitta "fel" i texter som andra personer (som jag inte gillar) har skrivit men jag skulle aldrig ha ork eller ens vågat göra en anmälan. Som sagt, du tolkar en text efter den sinnesstämning du befinner dig i när du läser den.

Igår eftermiddag gjorde jag ett blogginlägg i ren och skär lycka. Jag var lycklig över Klingas ögonlysnings-resultat. Jag var lycklig över veterinärens goda ord om hennes temperament mm. Den lyckan blev dock ganska kort, under kvällen fick jag veta att man inte får vara lycklig över att en veterinär berömmer ens hundar. Man får inte lov att prata om temperament i uppfödarvärlden och det var väl egentligen där det hela började. Jag skrev ett blogginlägg om att jag tycker avelsdjurens temperament och hälsostatus är viktigare än utseendet. Jag skrev de förbjudna orden. Detta är för flera år sedan och än idag får jag inte lov att yttra mig i ämnet. Som sagt, håll allt för dig själv så behöver du inte heller stå emot kommentarer mm. Jag hade varit lika poppis som andra uppfödare bland andra uppfödare om jag inte bloggat.

Ja denna älskade blogg har satt många käppar i hjulet för mig. Jag borde sluta blogga men jag kan inte. Jag kan inte låta bli att berätta för omvärlden om vad som händer i mitt liv, hundarnas liv, familjens liv. Jag är fel person för att vara "hemlig". Det är jag själv som är orsaken till mitt periodvis dåliga mående. Det är jag själv som är orsak till alla anmälningar som stackars SKK/Länsstyrelsen får ta emot om mig (de har ju inget annat att syssla med liksom). Det är jag själv som är orsaken till det rykte som spridits och sprids ang mig och min uppfödning.
Det är ju jag själv som skriver texten i den blogg som alla, men ändå ingen känner till. Ja, då får jag skylla mig själv.

Jag vaknade på fel sida av humöret denna härliga torsdagsmorgon. Jag satte mig i tv-soffan med ett stort leende på läpparna, efter en underbar familjekväll på restaurang igår. Vi firade den så lyckade dagen.
Sonen avslutar kvällen med god efterrätt.
Plötsligt försvann leendet då det dök upp en kommentar om att "det är inget att vara glad för att någon annan berättar att ens hund har ett perfekt temperament för avel" typ. Sådär, där fick jag. Varför måste man solka ner någon annans glada bägare?

Detta gjorde att jag har funderat hela natten på om jag ska fortsätta att blogga eller inte. Kanske ska jag lägga lösen på bloggen. Jag har vänt för- och nackdelar fram och tillbaka men hur jag än tänkte och funderade kom jag fram till att jag inte kan sluta blogga. Jag måste fortsätta skriva, jag är ju sån, och jag får då helt enkelt ta emot skiten. Jag får lägga ner den onödiga tiden på att göra motskrivelser till anmälningar och jag får kasta elaka kommentarer och allt skitsnack bakom min rygg. Att blogga är min livsstil och då får jag också lära mig att ta mot både positiva och negativa kommentarer. Jag bara hoppas att alla som får höra div. rykte om mig bildar sig en egen uppfattning. Att man inte tror på det man hör förrän man varit i kontakt med mig, eller någon annan utsatt person, personligen. Träffa mig, ställ mig mot väggen... Ha i minnet att det är illa om en uppfödare talar illa om en annan uppfödare, valpköpare osv. Det fick jag i alla fall lära mig när jag kom in i uppfödarvärlden och det håller jag hårt på.

Gör jag rätt val? Ingen aning, det får framtiden utvisa. Jag kommer numera inte längre ta åt mig om det inte är positiva saker jag hör eller om det är något jag kan ta lärdom av. Detta innebär att det från och med nu är helt slutskrivet om de här tråkiga saker. Nu blickar jag framåt och kastar skiten i en mörk väska som jag sen slänger på tippen. Jag är jag och det ska jag fortsätta vara.
En selfie från gårdagen.

Idag inleder vi påsken och D jobbar sista dagen för denna arbetsveckan. Så skönt att få ha honom hemma i hela 4 dagar. Påsken inleddes med underbart vårväder denna morgon. Tog ut de vuxna hundarna på en härligt stillsam promenad, som blev som balsam för min själ.
Frigg dygn 45

Mamma India och blivande mamma Frigg
Idag har Frigg ökat 1 cm om magen sedan tisdags. Det går sakta men säkert framåt med valparnas tillväxt. Hon har börjat "slöa till" lite på promenaderna och dagarna tillbringar hon sovande. Det klassiska flåsandet har börjat om kvällarna och nu förstår jag att flåsandet härom kvällen inte var pga någon händelse, hon gick in i det stadiet helt enkelt.
Min kära pappa och Hjördis myser i vårsolen

Mina underbara små telningar blir idag hela 7 veckor gamla (usch hemska tanke). Som jag skrev igår är det dags för nya miljöer att utforska. Idag tillbringar de en del av dagen tillsammans med mamma India, mormor Heidieh och tant Stella i vår underbara hundgård. Kollar till de jämt och ständigt och dem har det hur gott som helst. Just nu ligger hela gänget och sover tillsammans i hundboet. Vår hundgård är jättestor och i den finns det skogsmiljö.
Du ser den till vänster på bilden.
Nu är frukosten avklarad och jag ska hämta in tvätten som hängt ute ett par dagar. Den ska fixas och sen får vi se vad resten av denna irriterade dagen bjuder på. Önskar dig en god torsdag. Kramiz.

Kommentarer

Populära inlägg

Gick åt fanders.