Det där med hundträning.
Det finns inget som kan skapa så mycket diskussioner som olika sätt att träna hundar på. Det som är märkligt är att vissa "linjer" inom hundträningen tror sig veta bäst och kan bara se sitt sätt som det enda rätta, medan andra "linjen" vet att man kan träna hund på olika sätt men väljer sitt sätt utan att tro att man är bäst för det. Oj vad det här blev svammel. Ska försöka förklara mig lite bättre...
Igår skrev jag ett inlägg om att hundträning är detsamma som att bygga pussel, dock under 2 helt olika förutsättningar. Det hade varit kul med lite respons ang mina tankar där. http://schappelivet.blogspot.se/p/v-behaviorurldefaultvmlo.html
Håller du med? Håller du inte med? Skriv gärna en kommentar i kommentarfältet här på bloggen.
Kom hem från fortsättningskurs 1 i Tygelsjö igår kväll. Hela dagen var jag på uruselt humör och jag fasade nästan för hur jag skulle sköta mitt jobb denna kvällen, men det gick bra, det gick riktigt bra! Dessutom blev jag på bättre humör, vilket blev ännu bättre när jag lite senare på kvällen satt och surfade runt på FB. Hamnade i en grupp för hundälskare och fick där syn på en video över hundträning. Jag kommenterar sällan såna filmer, eller uttalande, ang hur rätt den och den träningsmetoden är då jag vet vilka enorma diskussioner det kan bli. Igår kunde jag dock inte låta bli att lämna en kommentar eftersom jag faktiskt blev lite mörkrädd av det jag såg på filmen.
I MIN värld är hundträning ett samarbete och att ha kul tillsammans med hunden. I MIN värld existerar inte makt, fotkickar o dyl. I min värld samarbetar jag och hunden i inlärningsprocessen vilket gör att jag får en hund som älskar att vara tillsammans med mig. Jamen hallå, du har en vallhund ju! Visst har jag det, men vad spelar hundrasen för roll? Om jag då blandar Schapendoes och Malle... vilken metod måste jag då använda vid inlärningsprocessen? Spelar verkligen rasen någon roll för om jag ska skrika, gapa och kanske även kicka till min hund eller om jag ska jobba enbart med positiv belöning och samarbete? Handlar det ens om individen?
När jag skaffar min valp har jag redan bestämt mig för vilken metod jag ska "uppfostra" valpen efter. Jag har inte hunnit se vilken individ den här valpen är och är det inte så att det är vi människor som formar fram den hunden vi har? Visst spelar gener och yttre påverkan en roll men det spelar en väldigt liten roll i det långa loppet. Det är hur vi tränar, lär och sköter om hunden som skapar den hunden man får. Alla känner väl till ordspråket VÅLD FÖDER VÅLD? Är jag hård mot hunden, då får jag en "hård" hund. Är jag snäll mot hunden, då får jag en snäll hund. Man behöver inte gå längre än att jämföra valpar som "uppfostrats" av en tik som verkligen går in för att uppfostra sina valpar, dvs inte är snäll mot valparna. De här valparna ärver tikens beteende. Hur skulle den kunna göra annat? Valpen lär av de vuxna. Jämför det med en valpkull där tiken är snäll mot valparna och lär valparna att man ska vara snäll mot varandra. Hon visar på ett mjukt sätt via morr att man inte får ta hennes ben och hon visar ordentligt 1 eller 2 gånger att det inte längre är ok att dia, resten av tiden tvättar hon, myser och leker med sina valpar. De här valparna lär sig att respektera och vara snäll mot andra individer. Här talar jag av erfarenhet från mina valpkurser som jag hållit under mina 14 år som hundinstruktör. Där ser man både det ena beteendet och det andra. Där kan man ofta se hur tiken har varit mot sina valpar. Man ser också tydligt vilken metod ägaren använder sig av.
Jag vill jobba med en hund som vill jobba med mig. Jag vill inte ha en hund som jobbar med mig genom fjäsk, rädsla och tvång. Tyvärr är det ofta det som folk tycker ser snyggt ut. Hunden jobbar ju livet av sig för sin ägare, någon som har en helt otrolig pli på sin hund. Den hunden gör ju inte ett enda fel!
Om jag tittar på detta ekipaget så ser jag en hund som håller på att fjäska ihjäl sig för att vara sin människa till lags för att slippa obehag. Hunden är supernervös för den bara väntar på det där obehaget och den har totalt kopplat bort hjärnan för att minimera riskerna för att göra något som inte blir människan till lags. Jag ser en deprimerad hund som lever ett liv i hög stress. Tittar jag på ett sådant här ekipage blir jag bara så ledsen.
Det är inte bara tiken som lär sina valpar hur de ska agera i det vuxna livet. Om jag får hem min valp och börjar träning med hårda metoder, då lär jag valpen att vara hård och utåtagerande. Valpen vet ju inget annat än vad jag som människa visar och valpen tar åt sig det jag visar mot den. Är jag hård mot valpen, ja då ska man vara hård mot andra hundar/människor. Det är så här man ofta skapar en aggressiv hund som vuxen. Detta ser jag ofta på mina kurser där hundägaren tidigare fått lära sig träna med hjälp av hårda ord, ryck i kopplet, kickar, kasta nycklar och allt annat som hundägare kan hitta på. De här hundarna fungerar sällan tillsammans med andra hundar när de är kopplade.
Nu har jag suttit här alltför länge... Dags att avsluta fast jag skulle kunna fortsätta i evigheter då hundträning ligger mig varmt om hjärtat. Får skriva mer en annan dag.
Avslutar med att berätta att Stella nu verkar vara helt frisk. Hon åt sin frukost med god aptit och tar hand om sina små på allra bästa sätt, tydligen med hjälp av skendräktiga mormor Heideh. Jag kollade på babywatchen och tyckte att det inte riktigt stämde... smög upp till valplådan med filmkameran i högsta hugg...
Det var inte mamma Stella som satt i valplådan, det var valparnas mormor Heidieh. Det var hårt att be henne gå därifrån men jag vill inte öka på hennes mjölkproduktion. Jag känner så med henne då hon inte vill något annat än att få ta hand om dessa fina valpar... Lilla hjärtat <3
Nu ska jag fixa lite annat. Önskar dig en trevlig onsdag. Kramiz.
Igår skrev jag ett inlägg om att hundträning är detsamma som att bygga pussel, dock under 2 helt olika förutsättningar. Det hade varit kul med lite respons ang mina tankar där. http://schappelivet.blogspot.se/p/v-behaviorurldefaultvmlo.html
Håller du med? Håller du inte med? Skriv gärna en kommentar i kommentarfältet här på bloggen.
 |
| Bonzo visar en valp på ett fint sätt att pinnen/föremålet är hans. |
I MIN värld är hundträning ett samarbete och att ha kul tillsammans med hunden. I MIN värld existerar inte makt, fotkickar o dyl. I min värld samarbetar jag och hunden i inlärningsprocessen vilket gör att jag får en hund som älskar att vara tillsammans med mig. Jamen hallå, du har en vallhund ju! Visst har jag det, men vad spelar hundrasen för roll? Om jag då blandar Schapendoes och Malle... vilken metod måste jag då använda vid inlärningsprocessen? Spelar verkligen rasen någon roll för om jag ska skrika, gapa och kanske även kicka till min hund eller om jag ska jobba enbart med positiv belöning och samarbete? Handlar det ens om individen?
När jag skaffar min valp har jag redan bestämt mig för vilken metod jag ska "uppfostra" valpen efter. Jag har inte hunnit se vilken individ den här valpen är och är det inte så att det är vi människor som formar fram den hunden vi har? Visst spelar gener och yttre påverkan en roll men det spelar en väldigt liten roll i det långa loppet. Det är hur vi tränar, lär och sköter om hunden som skapar den hunden man får. Alla känner väl till ordspråket VÅLD FÖDER VÅLD? Är jag hård mot hunden, då får jag en "hård" hund. Är jag snäll mot hunden, då får jag en snäll hund. Man behöver inte gå längre än att jämföra valpar som "uppfostrats" av en tik som verkligen går in för att uppfostra sina valpar, dvs inte är snäll mot valparna. De här valparna ärver tikens beteende. Hur skulle den kunna göra annat? Valpen lär av de vuxna. Jämför det med en valpkull där tiken är snäll mot valparna och lär valparna att man ska vara snäll mot varandra. Hon visar på ett mjukt sätt via morr att man inte får ta hennes ben och hon visar ordentligt 1 eller 2 gånger att det inte längre är ok att dia, resten av tiden tvättar hon, myser och leker med sina valpar. De här valparna lär sig att respektera och vara snäll mot andra individer. Här talar jag av erfarenhet från mina valpkurser som jag hållit under mina 14 år som hundinstruktör. Där ser man både det ena beteendet och det andra. Där kan man ofta se hur tiken har varit mot sina valpar. Man ser också tydligt vilken metod ägaren använder sig av.
Jag vill jobba med en hund som vill jobba med mig. Jag vill inte ha en hund som jobbar med mig genom fjäsk, rädsla och tvång. Tyvärr är det ofta det som folk tycker ser snyggt ut. Hunden jobbar ju livet av sig för sin ägare, någon som har en helt otrolig pli på sin hund. Den hunden gör ju inte ett enda fel!
Om jag tittar på detta ekipaget så ser jag en hund som håller på att fjäska ihjäl sig för att vara sin människa till lags för att slippa obehag. Hunden är supernervös för den bara väntar på det där obehaget och den har totalt kopplat bort hjärnan för att minimera riskerna för att göra något som inte blir människan till lags. Jag ser en deprimerad hund som lever ett liv i hög stress. Tittar jag på ett sådant här ekipage blir jag bara så ledsen.
Det är inte bara tiken som lär sina valpar hur de ska agera i det vuxna livet. Om jag får hem min valp och börjar träning med hårda metoder, då lär jag valpen att vara hård och utåtagerande. Valpen vet ju inget annat än vad jag som människa visar och valpen tar åt sig det jag visar mot den. Är jag hård mot valpen, ja då ska man vara hård mot andra hundar/människor. Det är så här man ofta skapar en aggressiv hund som vuxen. Detta ser jag ofta på mina kurser där hundägaren tidigare fått lära sig träna med hjälp av hårda ord, ryck i kopplet, kickar, kasta nycklar och allt annat som hundägare kan hitta på. De här hundarna fungerar sällan tillsammans med andra hundar när de är kopplade.
Nu har jag suttit här alltför länge... Dags att avsluta fast jag skulle kunna fortsätta i evigheter då hundträning ligger mig varmt om hjärtat. Får skriva mer en annan dag.
Avslutar med att berätta att Stella nu verkar vara helt frisk. Hon åt sin frukost med god aptit och tar hand om sina små på allra bästa sätt, tydligen med hjälp av skendräktiga mormor Heideh. Jag kollade på babywatchen och tyckte att det inte riktigt stämde... smög upp till valplådan med filmkameran i högsta hugg...
Det var inte mamma Stella som satt i valplådan, det var valparnas mormor Heidieh. Det var hårt att be henne gå därifrån men jag vill inte öka på hennes mjölkproduktion. Jag känner så med henne då hon inte vill något annat än att få ta hand om dessa fina valpar... Lilla hjärtat <3
Nu ska jag fixa lite annat. Önskar dig en trevlig onsdag. Kramiz.
Kommentarer