Det är jobbigt.

Vår förra valpkull var en baggis. Både jag och D sa hela tiden att vi aldrig haft en så bra valpkull som den. Mamma skötte valparna helt på egen hand som åt, sov och växte. Från natt 1 sov jag hela nätterna.

Men man ska inte få ha det bäst alltid. Den här valpkullen testar verkligen min ork och tålamod. Från dag 1 har jag inte fått sova en enda hel natt. Jag måste ta mig upp ur sängen varannan timme natten lång för att se till så att 2 små kommer åt en spene då de är hälften så stora som sina gigantiska syskon. Utan min hjälp kommer de inte i närheten av mamma.


Den ena av de två är inte heller speciellt matglad. Om jag inte tvingar i honom mat äter han inte, vilket är väldigt märkligt och något jag aldrig tidigare varit med om. Mat är överlevnad för en valp. Jag hittar absolut inget fel på valpen men ska ringa veterinär idag och rådfråga då det måste vara något som är galet, något jag inte kan se med blotta ögat. Vi får fatta ett beslut om hans framtid.

Om en liten stund ska valparna få flytta ner i vardagsrummet, där de har sin lilla badpool dagtid. Alla valparna ska vägas och då får vi se om han har gått upp eller ner i vikt. Har han tappat så tror jag att jag fattat mitt beslut. Usch, hemska tanke...

Nu ska jag äta min frukost och sen ska valparna ner för vägning och jag ska ta fina bilder som jag hoppas jag orkar lägga upp på deras sidor under dagen. De har nu hunnit bli 2,5 vecka gamla så det är hög tid.

Önskar dig en trevlig tisdag. Kramiz

Kommentarer

Populära inlägg

Gick åt fanders.