Glädje, lycka, förvirring och till slut ont.

Ja, det kunde varit en helt vanlig vardagsmåndag igår. Morgonen började så och jag såg en lugn dag, full av arbetsuppgifter framför mig när jag steg upp ur sängen. Dagen började som alla måndagar brukar göra, men från en minut till nästa hände det ena efter det andra...
Vi tar gårdagen från början! Jag jobbade vid datorn och kom plötsligt på en viktig grej. Ställde frågan till berörd person och fick veta att ett beslut hade skickats via "snigelpost" förra måndagen. Men... jag har inte fått något sådant brev. Vår post kommer ganska sent så sent om sider (eller hur man nu säger) så dök det ner i vår brevlåda, puhhh. Där kunde jag lägga ett orosmoment åt sidan. Men en hel vecka på villovägar?

Det blev dags att klä på mig arbetskläderna, hundarna i selar/halsband, plocka fram koppel och stoppa in arbetsväskan och alla hundarna (utom dräktiga Frigg) i bilen för avfärd. Först skulle jag till Lomma för att lämna över hundgänget till ivrigt väntande barn för hundträning. Plötsligt dyker en stor glädje upp, min kära barndomsvän Karin, som jag inte träffat på år och dar. Vi följer varandra på FB men båda är lika dåliga på att kommentera mm. Oj, vad vi hade mycket att prata om, så mycket att jag nästan kom försent till min egen kursstart. Det kändes som ett litet lyckopiller i kroppen att träffa henne...

Nåja, jag kom i tid, om än en liten stund senare än vad jag hade planerat, till kursstarten. Från och med nu håller jag valpkurserna i vår härliga inomhuslokal och den hade behövts en liten uppfräschning innan deltagarna anlände, men detta hann jag inte med. Får jag ta ikväll. Vi tränade och det var så underbart att se de 2 härliga grupperna av valpar och deras ägare. Ägarna fick lära sig hantera en klicker och hundarna fick lära sig förstå dess innebörd. Vi tränade också in valparnas namn samt vad det betyder när husse/matte säger det. Vi avslutade träningspasset med att lära in ett smackljud som man kan använda sig av i tid och otid. Som alltid vid valpkurs är lite fri valplek höjdpunkten på schemat, om valparna får uttrycka sig :-)



Vid valpleken är jag noga med att valparna ska passa med varandra. Det är släpp under väldigt kontrollerade former m a o.

Kurserna avslutades runt 20.45 (blev lite övertid med frågor o dyl) och jag satte mig åter i bilen för hemfärd, bara inom Lomma och hämta upp mina hundar först. Jag hade lite brått då Sofia med mamma också ville ge sig av hemmåt, nog sjutton skulle det då vara vägarbete mitt på motorvägen och jag sinkades i ca 10 min. Jag ville bara hem för jag var så kissnödig!

Hundarna hämtades och jag styrde kosan mot hemmet. Skynda, skynda då D hade fixat lite räkor till min hemkomst samt att jag var verkligen i behov av en toalett. Bilfärden gick lite för fort och jag kände att jag inte riktigt hade kontroll över bilen. Bensinen tog nästan slut och jag fick göra ett litet stopp för att fylla på för 200 kr (fort skulle det gå) i Gårdstånga. Tankningen var klar och jag svängde åter ut i rondellen för att styra bilen mot Eslöv. Plötsligt ringer kära D och frågar var sjutton jag är... Va? Jag är mellan Gårdstånga och Eslöv, på väg hem! Eh nä.... det var jag inte, berättade han. Vi kan följa varandra via Hitta vänner och han såg att jag hade passerat gårdstånga och var på väg mot Hörby. Icke!!! Men plötsligt tittade jag mig omkring i mörkret och nä, jag kände inte igen mig. MEN VAD F_N, skrek jag i luren.... Jag hade kört rakt fram i rondellen, tillbaka ner på motorvägen mot Kalmar istället för att svänga vänster mot Eslöv. Det här hade jag inte den blekaste aning om att jag gjort. Jag startade GPS och fick svänga av mot Höör, Stehag och sen hemma. Det blev bara 20 min extra omväg, jag som så gärna ville hem och som var så kissnödig.

Väl hemma dök jag direkt in på toa och AJJJJJJ, vad ont det gjorde att kissa! Som om det inte varit nog med elände hade jag fått urinvägsinfektion. Från en minut till annan dök detta skit upp. Åhh, jag orkar inte! Som tur är har jag tabletter hemma så jag stoppade i mig 1 Ipren och en antibiotikatablett.
Klockan hade hunnit bli 22.30 innan jag kunde börja mumsa i mig de efterlängtade räkorna. D gick och la sig och jag satt själv kvar och led av min UVI till ca 00.30. Hundarna höll mig sällskap i soffan, helt utmattade.
Daiki och Klinga

Heidieh och dottern Stella


Natten har varit så där. Hade svårt att slappna av när jag la mig och från och till har det gjort ganska ont i magen. Nu sitter jag åter här vid datorn och min frukost. Det känns lite bättre med UVI men ack vad trött jag är. Idag gör jag det mest nödvändiga och tar sen lite vila innan det är dags för 2 kurser i Tygelsjö, Trix & Mix samt Fortsättning 1.

Jag fick dock en glad överraskning när jag kom hem. D höll på att klippa gräset när en stor skåpbil tutade ute på vägen. Det var paket till Monica Ottosson! Ja, hon bor här berättade min kära D. Han fick ett stort paket och se vad som levererades!

Min dammsugarhjälp "Robban"

Nu slipper jag städa själv :-) Jag kunde inte motstå när jag såg den på Wish. Återstår bara att se hurvida den fungerar :-) Lille Robban....

Nu väntar någon timmes jobb. Önskar dig en trevlig tisdag. Kramiz

Kommentarer

Populära inlägg

Gick åt fanders.