Lilla Daiki.

Efter en aktiv onsdag och många ärenden utförda över halva Skåne, förberedde jag mig på det oväder som komma skulle. SMHI gick ut med en klass 1 varning för mycket starka vindar framåt eftermiddagen och kvällen. Jag skulle ha "miljökurs" på Storegård Hundpark men valde att flytta till annan dag pga blåsten, då parken ligger på helt öppen mark. Till blåsten skulle det också regna kraftigt och detta ville jag inte utsätta några hundar för. Det kunde t om åska!
När jag kom hem, efter min långa bilfärd, som tog så gott som hela förmiddagen, gick jag runt i huset och tände en massa levande ljus. Jag älskar oväder! Kände hur mysfaktorn låg på hög nivå och förväntan om ovädret var stor. Vi skulle sitta här inomhus och höra hur vinden rev i vårt tak samtidigt som vi smaskade i oss vin/gräddkokta musslor med pommes.
Inte så snygg bild men såååå gott <3

Men döm om min förvåning! Det blåste lite så där under eftermiddagen och jag bara väntade på att vinstyrkan skulle öka. Den ökade inte, tvärtom. Det enda ovädermys vi fick var att regnet öste ner som spö i backen under någon timme på kvällen. Vadå klass 1 varning??? Vad besviken jag blev och vilket dåligt samvete jag fick... ändrade kursdag helt i onödan grrr.

Under tiden som jag uträttade mina ärenden var hundarna i hundgården. Vi har en väldigt stor "skogig" hundgård med 2 bon att krypa in i. Hundarna älskar att vara där så de hade det gott medan jag satt i bilen. När D kom hem tog han ut dem för en promenad och jag får en chock... lilla Daiki kunde knappt gå! Hela kroppen var helt hopkrupen, svansen hängde mellan benen och huvudet slokade. Gången var så stapplande med ministeg.
Jag och mysDaiki
Vi förstod ingenting! Hon var sig själv på morgonen innan jag satte dem i hundgården. Daiki i sig själv är en liten spillevink som far runt som en tok när vi tar våra promenader runt ägorna. Hon "attackerar" mamma Frigg och skäller och busar. I går när D tog promenaden stapplade hon bara bredvid honom men gick bättre och bättre, dock långt ifrån vanlig gång. Jag blev orolig och mailade veterinären som snällt hörde av sig i morse.

Natten fick hon tillbringa i vår säng under stor oro.

Det blev morgon och hon steg upp samtidigt som mig. Hon tyckte att det tog för lång tid att klä mig så hon for runt på golvet, sträckte på sig och hade sig. Ont???



Vi kom till slut ut och Daiki var åter sitt vanliga jag (det lilla svarta trollet som far runt och skäller). Men åhhh!!! Här har jag fått tid hos veterinären och så verkar hon inte längre ha det minsta ont. Vad var/är felet?

För ca 1 månad sedan fick hon problem med halsen, hostade och harklade sig mycket. Vi for till veterinären som inte kunde hitta något konstigt. Antog att någon benflisa e dyl fastnat längre ner i strupen och hon fick kortison. Detta hjälpte! För ett par dagar sedan började besvären igen samtidigt som hon luktar väldigt illa i munnen. Jag skulle till veterinären vilket falls om helst men igår kändes det väldigt akut, vilket det inte gör idag. Nu går jag här och funderar på om jag ska tiden jag fått ikväll, vilket ställer till det en hel del för dagens planering, eller om jag ska be om ny tid i morgon och avvakta till dess... När vet man om man gör rätt? Tänk om djur kunde tala!

Lilla goa Daiki...

Ja, så har vi då Daiki´s mamma Frigg som väntar småttingar. Hon mår bra, magen växer sakta men säkert och hon har god aptit. Nyfiken på den blivande pappan? Här ser du honom tillsammans med sin son Challe, vilken blir halvsyskon till våra väntade valpar.
Fina Frigg i vår träningslokal på Bonizas Hundskola, Tygelsjö.
Arbetsdagen knackar på dörren! Det ska tillverkas diplom till kvällens avslutning i Lund, hemsidan ska uppdateras med aktuell information och annat smått o gott. Önskar dig en trevlig torsdag. Kramiz

Kommentarer

Populära inlägg

Gick åt fanders.