Det finns verkligen hopp

Ja minsann så finns det verkligen hopp om att jag åter igen kan få stiga upp utvilad och pigg om morgonen. Hoppet kom inatt!
11 dygn gamla idag
Jag har under väldigt lång tid haft svårt för att sitta rakt upp och ner i soffan och titta på tv/film. Jag blir så rastlös så jag började med att lösa korsord. Under ett par månaders tid har jag slukat tidning efter tidning med nybörjare/lätta kryss. Detta gör att jag lugnt kan följa med i tv-programmen. Dock är hjärnan fortfarande på högvarv när det är dags att krypa till kojs.

En väldigt god vän och kollega stickar väldigt mycket till sig själv och sin familj. Jag har varit så sugen men det är minst "100 år sedan" jag höll i ett par stickor och kände mig alltför ringrostig för att börja men för någon vecka sedan fick jag syn på en annons på FB och anmälde mig till en Stickskola som går via brev. Som jag har väntat på första brevet. Igår dök det äntligen upp i brevlådan. Dock kom det bara en bok med beskrivning om vad dem olika breven kommer att innehålla samt beskrivning på första övningsuppgiften, lägga upp masker, rätstickning och avmaskning. Tydligen får man tillhandahålla materialet själv (går ej att utläsa någonstans vilket jag idag påpekat till Stickskolan).

Igår dök det också upp en bild på FB på en hund vars matte hade stickat en krage med reflexgarn. DET DÄR SKA JAG GÖRA!!! Såg så enkelt ut. Innan jag åkte till Malmö central för stadsträning med mina underbara valpkursare åkte jag och kära mor inom Stoff och Stil för att inhandla garnet. Vilket paradis!!! Vi hade inte så gott om tid så vi gick en snabb sväng för att sen ta vad vi skulle ha.

Bild lånad av Alonsos matte Rose-Marie Lemland.
Efter gårdagens stadsträning i Malmö (som gick väldigt bra) kom jag hem, öppnade ytterdörren och kände en stor värme spridas i min trötta kropp. Min älskade D hade storstädat hela huset! Jag var så tacksam och glad, hans svar var enkelt... jag bor också här!!!! Ja, så är det väl... Men jag är ändå så glad och tacksam :-) Det var det jag skulle ägna dagen idag åt, nu kan jag jobba och sticka istället :-)

Gårdagens stadsträning i Malmö - bakom i trappen vid kanalen.
Det första jag gjorde när jag kom hem var så klart att hälsa på alla hundarna, inkl valparna (som inte var ett dugg medvetna om att jag varit iväg hihi). Du milde... de hade växt på de ca 3 timmarna som jag varit iväg!!!



Filmen är ca 1 timme gammal och idag är valparna hela 11 dygn. Inom de närmsta dagarna, kanske redan idag, börjar de öppna sina ögon och öron. Då börjar den riktiga valptiden, äntligen. Den största orostiden är över och nu börjar de sköta sig själv mer. Mamma Frigg är bara viktig för matens skull, kissa och bajsa gör man på egen hand, vilket i o s ger mig bra mycket mer jobb. Städa, städa, varje fredag trallalllalla.... Moppen får börja visa vad den går för, liksom tvättmaskinen.

Och vet du vad? Jag har fått sova hela natten! Var uppe första gången hos valparna ca 7.30 då någon valp hamnat på villoväga från mammas spenar. La dit valpen, såg till att alla hittade sin spene och krö sen åter ner i sängen. Jag fick lugnt sova till ca 9.30. Du milde vad detta kändes konstigt! Igår var jag helt såsig i hjärnan av sömnbrist, idag är jag yr i huvudet av för mycket sömn. Och som jag har sovit! Kan det var stickningen som gjorde mig så avslappnad? Det var det säkert.

Frukosten är avklarad, lite jobb väntar och sen ska jag STICKA :-)
Önskar dig en trevlig tisdag. Kramiz



Kommentarer

Populära inlägg

Tikens löp.

Valpens första 8 veckor.

Gick åt fanders.