En fasansfull månad.

Skrivarlusten har inte funnits på ett tag och finns tyvärr inte nu heller men det är dags att berätta lite om vad som hänt den senaste månaden. Får ofta höra att jag är för ärlig och därför får jag det ibland lite hett om öronen men jag är en sådan person som hellre berättar saker än döljer saker.


Ja, så är i alla fall min filosofi. Så nu kommer du få veta saker som hänt som kanske inte många andra hade berättat...

Det hela började veckan innan jul. Jag vaknade en morgon och hade otroligt stor stressklump i magen. Klockan var inte mer än 5 och det var helt omöjligt att somna om, vilket resulterade i att jag var som en zombie hela dagen. Det här fortgick och jag mådde sämre och sämre. Jag glömde allt och hade inte ork till någonting. Jag sökte anledningen men än idag har jag inte kommit på den. Förmodligen var det stress och jag var utarbetad. Jag fick sätta in vikarie på mina kurser, vilket inte känns så bra, men jag hade inget val. Jag klarade inte av att jobba. Julen kom och julen gick, liksom nyår som vi firade med goda vänner här hemma.

Mitt sämre jag varade ca 1 vecka ytterligare men sen vände mitt mående plötsligt och jag fick livsgnistan tillbaka. Jag kunde återgå till mitt älskade jobb, min hundskola, Bonizas Hundskola.

Under den här tiden fick våra hundar tyvärr kennelhosta och värst drabbad var min valpkull som var ca 5 veckor gammal. De hostade som tokar men var lika pigga och glada som tidigare. De vuxna verkade klara sig, förutom Daiki som dock haft hosta under väldigt lång tid och ligger under utredning. Hostan la sig och när det var dags för besiktning och vaccinering var det jag som stolt visade upp ett friskt och fint valpgäng hos veterinären. Det blev UA förutom någon tand som enligt veterinären växte uppåt gommen samt 2 "sveriges minsta navelbrock", sa veterinären.

Fröken Rosa, Iris som flyttat till Stehag.

Fröken röd, Svea, som bor på foder i Eslöv

En tur innan Grön, Ebba Grebban Grön, sätter sig i bilen för hemfärd till nya familjen.

Fröken Grön, Ebba som bor i Lilla Edet

Gossen Svart, Snowie som bor i Åsa

Stora gossen Gul, Ludde som bor i Västervik
Kvar hos mig bor de tre sista valparna som väntar på att deras familjer kan ta emot dem. Fröken Ljusblå, Arya, flyttar fredag 9/2 till sin familj i Perstorp medan Gossarna blåruta, Totte och lila, Frans flyttar i april.



En film på Arya och tant Heidieh från igår kväll. En film som jag tycker kan lära oss valpägare en hel del. Arya är såååå sugen på Heidiehs ben och gör allt för att tigga det till sig. Kolla in Heidieh!!! Hon nonchalerar totalt vilket resulterade att Arya slutade sitt tiggeri och gick iväg för att leta upp ett eget ben att tugga på. Vad säger det oss om när våra valpar sitter och tigger febrilt, snor från våra händer, biter mot oss mm??? En liten tankeställare.


Så här ser det ofta ut hos oss om morgnarna. Full lek mellan lektanten Daiki och de 3 huliganerna.

Valparna flyttade och ca 1 vecka senare visade det sig att Frans samt 2 av de utflyttade valparna fick lunginflammation, en följdsjukdom av kennelhostan förmodligen. Det blev behandlingar och utgifter för mig och valpköparna som så klart inte var så glada och mycket oroliga.  Åter igen så var de fullt friska vid besiktningen. Som uppfödare känns det här så otroligt tråkigt. Man tror man lämnar ifrån sig helt friska valpar (noggrant undersökta hos veterinären) och så kommer det här kort efter att de lämnat mitt hem. När man hämtat sin valp vill man ju kunna njuta och bara ha det gott tillsammans med familjemedlemmen. Ja, detta spädde ju inte på mitt välmående precis. Nu känns det som att denna hemska åkomma gett sig för de flesta och valparna kan nu börja gå på valpskola, träffa andra hundar mm, vilket är så viktigt vid denna tiden i valplivet.

Daiki och hennes hosta går till världshistorien. Jag har varit på ca 5 besök hos veterinär och jag har varit hos olika veterinärer men ingen har hittat svaret. Nästa vecka blir det besök på malmö djursjukhus där jag ska be om ett UL på hjärta samt sövning för att kolla hela halsen mm. Dock fick jag för mig att hon kanske hade lungmask så jag for till apoteket och tömde det på avmaskningsmedel och avmaskade alla 5 vuxna samt 3 valparna för detta. Har det hjälpt? Inte ett dugg! Har jag hittat mask? Inte en enda... En massa pengar i onödan men vad gör man inte för att få ha friska hundar?

Nu borde det vara nog kan man tycka!!! Men varför skulle det vara det?
Frigg och Stella började klia sig frenetiskt mycket. Stella på framsidan av knäet och Frigg ovanför svansroten. Upptäckte också att katten Gustav hade sår på kinden, tassar och bakom öronen. Det här kan inte bara vara ett exem, det här måste vara något som smittar. Googlade och kom fram till Ringorm.

Ett av kattens sår

Stellas framknä

Ovanför Friggs svansrot
Jag kontaktade appen Firstvet, skickade bilderna och fick tid för videosamtal. Veterinären var bombsäker - Rävskabb!!! Hur i hela friden hade mina hundar kunnat få detta? Blev ordinerad Stronghold 1 gång varannan vecka 3 gånger. Redan efter ett par dagar försvann klådan och allmäntillståndet för de här 2 förbättrades (resten av hundgänget har klarat sig men behandlades ändå). Dagen efter fick jag veterinärens diagnos bekräftad. En fasansfull syn utanför mitt köksfönster... Stackars utsvultna och svältande lille skabbräv...



Nu är hundarna behandlade sedan 1,5 vecka tillbaka och är redan helt symptomfria. Räven har inte setts till och jägaren jag anlitade och som gick runt och letade hela dagen efter (ingen kunde komma under tiden som räven var här, tyvärr, då det var vid 13-tiden) hittade inte den. Jag hoppas innerligt att den somnat in och slipper lida mer. Alla grannar är kontaktade liksom boende på ca 1 mils radie runt oss. Många är jägare och som nu håller utkik. Jag har inte sett den sedan den var på detta besöket.

Så nu var det väl nog? Nej då! Kennelhostan kom till hundskolan (mina hundar var inte smittoorsaken då ingen varit med på kurs sedan nov). Fler och fler insjuknade och till slut bestämde jag mig för att stänga ner alla kurserna under förra och denna veckan för att få ett stopp på smittspridningen. Planerna finns att åter köra igång på måndag och jag hoppas innerligt att ingen kommer om det inte gått 2 veckor sedan första hostattacken.

Ja, så kan livet vara på en kennel och hundskola. Det är inte guld och gröna skogar varje dag inte, dock hoppas jag att vi framöver få se lite av den goda varan. Det får vara nog med eländigheter nu, tycker jag. I skrivande stund bestämmer jag mig för att nu ska det vända till det bättre. Sonen ska bli frisk från influensan som han dragit hem, jag ska må ännu bättre och lyckan med våra otroligt fina hundar ska infinna sig. Nu ser vi framåt en frisk tid och att Stella börjar löpa så vi kan planera in vår fina valpkull som vi hoppas kommer till våren.

Lightschaps Boogie Afrodite 

Klockan går och det är dags att få ärtsoppan på spisen. Sen står det lite plock av tvätt och planering av nästa kursstart som är flyttad till vecka 14, Bonizas Hundskola I eftermiddag får vi valpköparbesök och ikväll ska jag på stickcafé.

Önskar dig en trevlig torsdag. Kramiz

Kommentarer

Populära inlägg

Gick åt fanders.