Öron och ögon.

 God förmiddag, denna 2021-års näst sista dag. 

Jag säger som många andra, var har detta året tagit vägen? Jag känner verkligen oc

kså så. Detta året har liksom bara passerat i mitt liv, mycket säkert pga Coronapandemin som först stoppade livet, släppte livet lös och nu åter har stängt livet, typ. Kan också säga att sista halvan av december absolut passerat revy för mig pga den här elendiga "never ending story - förkylningen". Den vill absolut inte släppa sitt grepp om mig.

Rösten låter fortfarande som en kraxande kråka, näsan rinner och är fortfarande i behov av sitt Cortisonnässpray, halsen är öm av hosta och lungorna vill ha sin cortisoninhallering varje morgon och kväll. Sömnen är halvsittande i sängen mellan hostattackerna och igår kväll..... då fick jag ont i mitt vänstra öra. JAG ORKAR INTE MERA!!! Plötsligt var det som om jag gjort en djupdykning i swimmingpoolen och fyllt hela örat med vatten - totalt stopp och halvlummig hörsel samt en molande värk. Natten har jag fått genomlida med Ipren och upp och stampa runt när värken blev för svår. Jag har gjort det man inte ska göra för är man inte dödssjuk så blir man det av det man kan läsa på nätet...

Vid en öronkatarr har det samlats klar vätska i mellanörat. Vätskan är inte varig och inte ett tecken på en infektion. Det beror oftast på att slemhinnan i örontrumpeten har svullnat så att den inte kan öppnas och jämna ut trycket.

Vuxna

Även hos vuxna rekommenderas att man avvaktar ett tag eftersom vätskan i mellanörat försvinner av sig själv i de allra flesta fall. Om tillståndet inte förbättras efter 4 veckor rekommenderas oftast en bedömning av en öron-näsa-halsspecialist. 

4 veckor????? 😐😫 Så nu har jag både luftrörskatarr och öronkatarr. När ska det här elendet ta slut??? Vilken dag ska jag kunna skriva med stora bokstäver - Jag är frisk! Som jag längtar.

10 dygn med avslappnad mamma

Ja som sagt, tiden går. Idag är valparna hela 10 dygn gamla och enligt mig är nu den sårbara prematurperioden över. Nu händer det saker i deras utveckling och deras framtid känns bra mycket säkrare.

• Dygn 10-12: ögonen öppnas och utvecklas.
• Dygn 12-14: öronen öppnas och utvecklas.

Nu börjar de här små bebisarna bli valpar, egna individer. Igår såg jag att de börjar ta sig vingligt fram med hjälp av att "resa upp kroppen" på alla 4 benen, sälperioden är över. De har också blivit snabba på att ta sig fram till mamma när hon dyker ner i valpbingen.

Lilleman Bove tyckte att jag skulle få känna av det där lilla sista av denna sköra prematurperioden i går morse. Nala la sig för att mata valparna och jag såg att han hade halkat efter i storlek mot sina syskon (kan gå väldigt fort) och att han inte kämpade fram maten med samma glöd. Han gjorde ett litet försök och la sig sedan för att sova - inte bra! Jag vägde honom och såg att han bara ökat 10 g på ett dygn. Här gällde det snabba åtgärder. Jag lät ett syskon suga fram mjölken, tog bort henne och la till honom så han lätt kunde få i sig den nyttiga mjölken. Det gick bra. Jag försökte också stödmata honom men det ville han absolut inte veta av. Jag såg också att han ofta rullade ihop sig som en boll. Mamma Nala tvättade honom och han gjorde ett litet försök att bajsa men hon gav upp. Han har ont i magen! Jag plockade fram lite getmjölk som jag blandade med matolja och matade honom mycket försiktig med hjälp av en "spruta" (ja jag känner till riskerna), sprutade också in lite matolja i analen, lät det verka en liten stund och du milde vad han bajsade ut stackaren 😵😵😵. Hela dagen igår såg jag så han fick lätt tillgång till mjölken och hjälp att bajsa. Igår kväll var han en pigg och framåt valp igen liksom i morse. Vägde honom då och då och han ser ut att öka på bra. Vi fixar det här tillsammans, han, jag och Nala. Lille gubben vår <3

Störst - Ella, minst Bove

Nu är min frukost avklarad och blogginlägget klart. Dags att ta tag i dagen, på det sätt denna sjukling kan ta tag i den. Önskar dig en trevlig "Lillenyårsafton". Kramiz