God förmiddag så här i stormens efterdyningar, en storm jag knappt märkt av dock. Jag älskar oväder så för min del hade den fått vara ännu lite starkare och vara lite längre. När jag nu tittar ut genom mitt köksfönster ser det ut att vara helt vindstilla, vilket appen från SMHI inte visar, men vi bor väldigt skyddat från vind med stora träd runt omkring oss (jo, inte så bra förstås om vinden skulle få tag).
Busvalparna har inte heller märkt av stormen, så klart. Idag är de hela 4 veckor och nu har vi bara lika lång tid fram som har gått att njuta av deras härliga upptåg och mys. Dagens vikt kommer under dagen skrivas in på deras sidor . Kan dock avslöja att de nu väger över 2 kg.
Min vanliga matkomavila på kvällen efter middagen. Så otroligt mysigt.
De är nu så busiga. De bråkar och slåss med varandra. Sliter och drar, ruskar sina leksaker ensam eller tillsammans. Det är mycket ljud i valplådan med morr och små "bebisskall". De är bara så underbara. Nu har valpköparna fått komma hit på besök (så vida de och vi är 100% friska). Igår hade Lennart sitt första besök av sin blivande familj och tidigare i veckan har Nala´s familj varit på besök.
Fortsätter inlägget med bildkavalkad från veckan som varit.
Vittna
Ella
Vinja
Ella och Vinja
Nala med sin älskade matte
Lennart
Frigg vill mysa med Lina
Nala´s fina familj på besök
Valparna har nu börjat smaka på mat Här har de fått lite getmjölk, vilket inte alls gick upp mot mammas mjölk.
Och så lite filmer:
Vi börjar med en liten rolig film som Nala´s lillhusse har gjort via en app på mobilen.
Det var det. Nu ska jag plock in min frukost och planera upp denna icke inplanerade dag. Önskar dig en trevlig måndag. Kramiz
Löpning är benämning på den tid då en tik kan paras . En tik löper första gången när den är 6-12 månader gammal, storvuxna raser något senare. Även individuellt och ärftligt när och hur ofta en tik löper. Tikar fortsätter löpa livet ut och kan få valpar när de är mycket gamla. Tikar löper vanligen två eller tre gånger per år. Generellt sett ska tiken ha uppnått ca 85% av sin slutliga kroppsvikt innan hon är redo för sitt första löp. Det första och det andra löpet kan vara kortare eller längre än vad som senare räknas som normalt. Detta är vanligt och beror på att könshormonerna inte riktigt har börjat fungera som dom ska. Många gånger har tiken ingen ägglossning vid det första löpet. Innan första löpet kan tiken: *Få ökad aptit *Kissa ofta eller inte alls (utomhus), kan till och med bete sig som om hon inte vore rumsren. *Slutar kunna ett inlärt kommando, ibland kan det kännas som om hunden helt slutat kunna något alls. Slutar lyssna och beter sig allmänt frå
Fick förfrågan från en lärare vid naturbruksgymnasium om jag ville besvara några frågor ang valpens första 8 veckor hos uppfödaren. Här är frågorna och här är mina svar! Märk väl att det är så här JAG ser på uppfödning. Valpens första 8 veckor. Hur bör en uppfödare ta hand om valparna under deras första 8 veckor? När alla valparna är födda är det viktigt att se till så både dem och tiken får mycket lugn och ro. Valparna hanteras under dem 2 första veckorna så varsamt som möjligt. I den mån det går undviker vi att lyfta dem från bädden då det känns som om att åka berg och dalbana i mörker (Citat från Lars Fält). Enda gången vi lyfter och hanterar dem ovan marknivå är när dem ska vägas vilket görs 1 gång/dag. Dem får stanna i vårt sovrum under sina första 2 ½-3 veckor eftersom där är husets lugnaste vrå. Tiken får gå och komma som hon själv vill till sina valpar. Under dem 2 första veckorna flyttar jag in mitt kontor, tv-rum mm i mitt sovrum för att ha ständig koll på
Som jag/vi har kämpat i snart 10 veckor med de 3 pluttarna vi fick i Klinga och Walters kull. Jag har slitit mitt hår. Jag har vänt och vridit ut och in på mig själv. Jag har fasen gjort allt som står i min makt och så gick det ändå åt fanders. Vi tar det från början! Fredagen den 30 juni födde Klinga 8 stycken jämna, fina, välskapta och pigga valpar. Hon tog lång tid på sig och hade minst 1 timme mellan varje valp. Ingenting var konstigt allt verkade vara som det skulle, liksom fram till söndagsmorgonen. Jag upptäckte då att en av hanvalparna inte tog sig fram mot spenarna och när jag la honom på plats ville han inte äta. Framåt kvällen såg jag att han tappat vikt så jag började försöka stödmata med flaska men det var stört omöjligt, han totalvägrade att suga på nappen. Då fick jag göra som så att en av syskonen fick suga fram mjölken ur en spene, tog bort den valpen och satte till minstingen. Efter lite trixande åt han med god aptit. Dagen efter åkte vi till veterinären då h
Kommentarer